Det du inte har i huvudet får du ha i benen, sa alltid min mormor när jag glömt något och blev tvungen att springa tillbaka och hämta det som jag glömt.
Igår missade jag vissa inköp när jag var till vår lokala matvarubutik. Därmed blev det en åktur för kompletteringsinköp denna morgon.
När jag under hemfärden svängde in på vår väg och kört ett stycke såg jag en kvinna som backat in sin bil
på körvägen som leder in på bondens åkermark. Hon höll en kasse i handen, tittade sig omkring och skulle precis vända kassen upp och ner när jag kom. Jag stannade bilen och hojtade, hörru du du, du tänker väl inte kasta skräp?!
Kvinnan blev svart i synen som åskovädersmoln över Glan. Skrek att hon minsann inte tänkte kasta skräp medan hon hivade in kassen i det öppna bagageutrymmet.
Hon hävdade att hon var gravid och behövde kissa.
Tänker du visa röven offentligt är det förargelseväckande beteende och kan kosta dig 800 spänn. Sa jag inte men tänkte.
Hon var ju ändå gravid så jag hade viss förståelse ty gravida kan få infall utöver det normala. Må hända kände hon ett tillfälligt skriande behov av att kasta skräp i naturen under graviditesmånaderna.
Jag önskade henne lycka till med graviditeten och barnafödsel, vinkade och fortsätter min färd hemåt. Hon däremot bevärdigade mig inte med en blick eller hej då. Munnen rörde sig och det såg ut som om hon sa j***a kärring.
När jag packade upp mina inköpta varor tänkte jag på gravida kvinnor och dras uppkomna begivenheter på vissa ätbara produkter. Hört historier om hur de motat upp blivande barnafäder ur sängen mitt i natten för det pockar på att få inmundiga chokladdoppade skumbananer, röd paprika, grapefrukt eller isglass eller något annat extraordinärt. Trött och i skriande behov av sömn har den blivande pappan begett sig ut i mörkret för att söka upp en nattöppen jourlivsmedelsbutik eller bensinstation.
Själv föll jag för blodpudding när vi väntade ett av våra barn. Anrättningen skulle intagas rå, alltså ostekt.
Maken behövde inte ge sig ut mitt i natten för att köpa blodpudding, jag såg alltid till att ha ett litet förråd i kylskåpet. När förrådet sinat körde jag själv in till Degerfors och handlade delikatessen hos Kronhallen.
En gång blev begäret så övermäktigt att jag efter det jag betalat min blodpudding och lämnat butiken så rusade jag in i närmaste portuppgång som visade sig leda till Folktandvården. Där slet jag upp paketet med hjälp av bilnyckeln och högg in. Stora bitar in i munnen som jag frenetiskt tuggade och svalde. Den som någon gång ätit rå blodpudding utan att först ha skivat upp den vet att puddingen gärna vill klistra sig fast vid tänderna. Det drabbade även mig. Jag bad en stilla bön att ingen lämnade tandläkarstolen eller var på väg till den innan jag ätit klart min gravididtesmåltid.
När biten på ca 500 gram av slut körde jag nöjd i hågen hem medan jag med tumnageln petade bort rester av blodpudding från framtänderna.
Jag är viss och säker på att efter den här dagen kommer jag att figurera som ett graviditetsminne på sociala medier. Den kissnödiga gravida kvinnan med skräppåsen kommer att ondgöra sig över en gammal kärring som inte har en aning om hur verkligheten ser ut för gravida. Det kan hon gärna få tro, för den som ätit rå blodpudding vet vad graviditeten kan medföra.
