Summa sidvisningar

onsdag 27 juli 2016

Knallen från Mogata och att gå miste om en grogg


Som alltid då jag träffar på konstnärligt begåvade känner jag ett styng av avund i bröstet. Det är dock en känsla av glädje i vad andra kan åstadkomma för att skänka betraktaren tillfredsställelse. Men jag önskar att jag tillhörde det släkte vars kreativitet placeras på ett vitt pappersark.

Två olika sorters konst har jag träffat på idag. Glaskonst i jugendstil och ikonmålningar. Däremellan marknad i Rejmyre där jag blivit förevisad en mirakelsvamp som uppfanns på 1950-talet och än idag gör nytta i hushållsbestyren.
Svampen suger upp allt från olja och diesel till utspilld grogg. Jag kunde knappt tro mina öron och ögon under demonstrationen.
Knallen från Mogata skänkte mig en strut fylld av de mandlar han brände i utbyte mot att jag tog en trevlig bild på honom.
Mandeln kom väl till pass då jag inmundigade den som lunch i väntan på att luftkonditioneringen skulle svalka av min invändigt heta bil medan jag färdades till glaskonstnärinnan.

En flicka iförd prinsessklänning, diadem och vackra örhängen tog emot mig. Fyra år sa hon att hon var och visade med fingrarna hur mycket fyra är.
Jag frågade efter hennes mamma och blev lotsad med en liten hand i min.
Intervju, fotografering och kaffe i trädgården. Flickan hjälpte till med bestyren. Tre gammaldags koppar sattes fram. Jag fick välja vilken kopp jag ville dricka mitt kaffe ur.
Den med lila blommor är mammas älsklingskopp, den med rosor är min sedan får du välja vilken du vill ha, sa flickan. Valet blev okomplicerat.
Fyra kakor på ett fat. Två till mig och två till flickan. Även där måste jag välja vilken jag ville ha först. Jag tog en kringla med pärlsocker. Mamman åt en smörgås med honung.
Hon får ont i magen av kakor, upplystes jag om.
Två små vaser med rödklöverblomster sattes fram och plötsligt kom husets pappa släntrande och ville ha kaffe även han.
Vi satte oss till bords och flickan försvann för att efter en stund återkomma med fler fyndiga pinaler ämnade att förgylla fikastunden med.
Av en uttjänt tårtkartong hade det tillverkats konungakronor som vi alla skulle bära på våra hjässor. Flickan hjälpte mig till rätta eftersom jag lyckades med konststycket att placera den bak-och fram.
Där satt jag sedan och drack kaffe som en tillgiven anhängare av kungahuset. De övriga monarkerna verkade totalt obesvärade över situationen och jag misstänker att de sedan länge var invanda att bära krona av tårtkartong.
Pappan var kung, mamman drottning, flickan prinsessa. Så tittade hon på mig. Funderade en stund och sedan ställdes jag åter igen inför ett val. Jag valde att vara drottningmodern. Genast sken pappan upp och tänkte antagligen på det engelska kungahuset som den äkta engelsman det visades sig att han var. Märktes dessutom på talet, han behärskade endast sitt modersmål så vissa delar av samtalet skedde på engelska. Bra träning för mig som åker till London om några dagar.

För första gången gör jag en intervju med någon iförd en konungakrona. Det kändes bra att få vara drottningmoder även om det endast varade under ett par timmar.