Summa sidvisningar

måndag 9 september 2013

Dofter och minnen



Vi sover fortfarande med vidöppet fönster trots att maken klagar att han måste plocka fram sin mössa och dra ner över öronen eftersom han tycker att huset är utkylt när han vaknar på morgonen. Man jag vill hålla kvar det sista av sommarkänslan som strömman in genom fönstret när jag gått och lagt mig.

I morse vaknade jag av att en doft av något sött letat sig in genom det öppna fönstret. Låg en stund och funderade över vad det kunde vara och varifrån det kom. Det var en angenäm doft men jag kunde inte härröra det varken från någon frukt eller blomma. Så plötsligt försvann doften och ett tag trodde jag att jag drömt alltihop men kan man verkligen drömma dofter?!

Luktorganet hos oss människor är en komplicerad molekyldetekor och luktsinnet en form av kemoreception och vi kan urskilja 350 proteiner och omkring 10 000 kombinationer av dessa proteiner. 80 procent av dessa kombinationer är otrevliga dofter och vårt luktcentrum upptar ungefär en tredjedel av hjärnan.
Torr fakta som vi aldrig tänker så mycket på i vardagen.

Ute börjar det dofta höst, en speciell doft som gör mig lite vemodig inombords. För några veckor sedan fylldes min näsa av rosornas dofter, jordgubbar och röda vinbär. Kläder som tvättats och hängt till tork ute på tvättlinan.
Nu tar andra dofter vid, när värmen lämnat oss och ersatts av mulna dagar kommer vårt kök att dofta av nybakat bröd. Hemtrevligt tycker min make som gillar när jag bakar av två anledningar, doften och att sätta tänderna i ett nybakat bröd.

Jag kan framkalla dofter med hjälp av mitt minne. När jag som barn klev in i Greta och Edgars stora skafferi. Där doftade det av äpple, filbunke, smör, ost och bröd.
Min allra första egna lägenhet. När jag stod utanför den bruna dörren med det blanka brevinkastet, höll nyckel i handen, vred om låset och klev innanför tröskeln. Det doftade nystädat och av främmande människor som tagit sitt bohag för att bosätta sig en en annan del av staden.
Min pappas arbetskläder när han kom hem från arbetet i skogen. Kåda, svett och frisk luft.

Min näsa är väldigt känslig för otäcka odörer som ger mig kväljningar. Mjölk som surnat, soppåsen med gamla matrester, när jag kliver ur hissen utanför tandläkarens mottagning, frukt som ruttnat och gammal potatis släpper från sig förfärliga lukter.

Nu ska jag koka en kanna te, välja bland teburkarna i telådan, dra in aromen i mitt förnämliga luktorgan som är karakteristisk böjd, sätta mig tillrätta i soffan och titta ut över vattnet medan solen sakta dalar ner över skogen.