Summa sidvisningar

söndag 6 maj 2018

Röda fjäll och en burk manligt vax


Med försiktig optimism tror jag att sommaren äntligen är i antågande. Under hela dagen idkade jag utomhusliv vilket resulterat i att vinterhudens blekhet antagit en mer röd ton istället för det bruna skinnet som indikerar det vackra folkets perfekta sommarlook.
Jag älskar solen men är ingen soldyrkare i den mening att jag kan ligga raklång på en filt och likt ett vändstekt ägg uppnå den rätta nyansen. Därtill är jag alldeles för rastlös. Inte heller ger jag mig i kast med att i ett försök genom solexponering symbolisera ungdom och skönhet. Risken är istället överhängande att jag utvecklas till ett vandrande russin med läderartad hud och djupa rynkor. Lagom är bäst vilket jag borde haft i beaktande under gårdagen. Om ett par dagar kan jag roa mig med att peta bort röda fjäll som antagligen kommer att klia.

Sommaren är dock den tid då vi tillåts att visa upp vår hud. Och orakade ben. För att inte tala om orakade armhålor! Kroppsbehåring är en het fråga för många. Tänker på rabaldret som uppstod då Julia Roberts under en filmpremiär sträckte armarna mot taket och blottade sina mörkt hårbevuxna armhålor. Eller när Nour El Refai inte hade rakat sig under armarna då hon medverkade i Melodifestivalen 2014.

Kvinnor har en naturlig drift att vilja raka bort sin kroppsbehåring, hävdade rakhyvelns grundare King Camp Gillette. Och vände sig därmed inte enbart till skäggiga män i sin ekonomiska iver att folk skulle se propra ut. Då visste Gillette att i framtiden skulle feministerna dyka upp, de som vågar vägra raka sina armhålor. Som till och med med stolthet håller upp sina armar för allmän beskådning.
Det är dags att normalisera kvinnors hårväxt och visa männen att kvinnan bestämmer själv hur hennes kropp ska se ut.

Själv har jag inga åsikter. Var och en måste få bestämma huruvida håret under armarna ska få växa fritt eller ej. Jag har dock alltid rakat mina armhålor och dragit med hyveln över smalbenen. Inte får att behaga andra utan för att jag vill det. För att jag har rätten att bestämma över min kropp. Nu för tiden sker rakningarna allt mer sällan. Hårväxten under armhålorna har istället förflyttat sig till min överläpp. Antagligen naturens gång, suckar jag uppgivet och rycker med pincetten omsorgsfullt bort varje stelt strå som försöker vinna seger.
När de som idag vågar vägra raka sina armhålor uppnår den ålder då även deras armhålor är hårlösa får vi garanterat se många kvinnor som köper sig en burk mustaschvax. Och som dessutom skapar stora rubriker skrivna av män som känner sina egna mustascher hotade.