Summa sidvisningar

söndag 25 maj 2014

Hinder och förhinder



"Jag önskar så att jag kunde, men jag kan inte!"
Vad är det då som hindrar dig? tänkte jag. Har du ens försökt? Ofta är det så det är, vi bär på drömmar men motstridiga känslor, sviktande självförtroende och yttre påverkan av till exempel andra gör att bromsen slår till och vi fastnar i obeslutsamhetens klister.

För många år sedan, när jag var ung, tog jag ett stort kliv ut i det okända. Dagar och nätter hade blivit till månader och år innan jag vågade leta reda på ett lagom stort hål i den inhägnad som höll mig fast för att till slut, bit för bit pressa mig genom till andra sidan. Jag kan när som helst återskapa den känslan, ja till och med förnimma doften jag kände när jag öppnade dörren till det nya. Det händer att jag berättar om känslan för min man och han skrattar när han ser på mig och min lyriska bakåtblick.

"Vänligen meddela förhinder snarast." Så frestande tanken är att meddela förhinder när en känsla av hinder infinner sig. Skjuta upp det som verkar oöverstigligt att mäkta med. Problemet är då att det åtagande man blivit ombedd att utföra ligger kvar. Men på andra sidan hindret finns tillfredsställelsen när det obehagliga är överstökat och med belåtenhetens leende på läpparna kunna luta ryggen mot det spända stålnätet som forcerats.

Inom en snar framtid ska jag iväg på ett uppdrag jag blivit utkommenderad till. Redan nu ser jag hindret långt där borta i horisonten och det blir högre ju närmare jag kommer. Jag vet att jag kommer att ta mig igenom det hela, förhoppningsvis helskinnad, men oron sitter som en liten råtta och gnager på mina nervtrådar. Bladen i min filofax vänds med hög hastighet, dagarna rinner iväg som ett forsande vattendrag.

Vi har även blivit bjudna på en fest som jag ser fram emot med stor glädje och jag hoppas verkligen att inget hinder med förhinder från vår sida måste meddelas till värdfolket............