Summa sidvisningar

torsdag 23 februari 2017

Förstoringar och smakrika snittar


"Hur känns det att fylla 62 år"? frågade damen som är tolv år äldre än jag.
Jag behövde inte fundera så värst länge över svaret ty det känns inget annorlunda än alla de övriga födelsedagar jag i tacksamhet fått fira.

Vi pratade en stund omkring ämnet. Jag hävdade att det är skönt att bli äldre. Hon dementerade påståendet och våra åsikter gled isär.
Jag envisades. Fortsatte att framhäva fördelarna, vilket damen inte förstod.
"Men åldern består ju enbart av en sifferkombination och det är vi som bestämmer hur vi ska hantera siffrorna", försökte jag.

Maken och jag pratade om våra åldrar en morgon vid frukostbordet. Att vi aldrig upplevt några problem med åldersskillnaden mellan oss. Att problemet mest legat hos andra. Faktum är att jag för ett par dagar sedan lyssnade till ett radioprogram där det satt en expertpanel vilka påstod sig veta att det till och med kan vara nyttigt med åldersskillnad mellan par. Det får vara hur det vill med den saken, för oss har det i alla fall fungerat i snart 40 år utan några som helst betänkligheter.

"Jag känner mig mycket tryggare, lugnare och modigare nu när jag blivit äldre", sa jag till damen jag träffade på idag.
"Funderar inte längre vad folk menar med sina uttalanden, om jag får kritik eller om folk är bråkiga".
Damen såg sorgsen ut. Hon kunde ligga vaken halva nätterna och grubbla över folks åsikter och bemötande. Precis så som jag en gång gjort men sällan gör numera.

Gällande mod så har jag idag hämtat ett paket från vår postlåda. Ett paket fylld med fotografiska förstoringar. Jag ämnat hålla en fotoutställning. Helt på egen hand. Det enda jag begär är att maken hjälper mig att välja och sätta samman fotografierna så det blir ett tema.

"Jag gör snittar", sa Camilla på vårt hembageri.
 "Tänk om det inte kommer några besökare"!
"Då äter du och jag", svarade Camilla helt frankt.

Jag känner mig både stolt och modig över min kommande utställning. Blivit peppad från flera håll att visa upp mina bilder. Någon proffsfotograf är jag inte på långa vägar och har heller inga ambitioner åt det hållet. Tycker mest att det är ett roligt tidsfördriv och kan någon bli glad över att se bilderna är det ett plus i marginalen.

I morgon ska jag träffa Camilla. Vi ska smida planer och prata snittar. Inom en snar framtid kommer mina bilder att vara till allmän beskådan. Det känns spännande, märkvärdigt och inspirerande.