Summa sidvisningar

söndag 28 december 2014

Vandringsrättare och tillgift


Min pappa var en man med många uttryck. För oss närstående inget konstigt eller ofattbart innehåll i hans rika ordförråd som idag inte existerar för den uppväxande generationen.

"Unna här dä ska va rent när ja tillreder mitt niste" kunde han gorma ute i köket när han ansåg att mamma och jag var i vägen när han bredde sina mackor inför nästkommande dags skogsarbete.

Häromdagen läste jag ett ord som jag hört tidigare men som ramlat bort från min hjärnas minnesbank.
"Vandringsrättare." Med det menas en person som gick omkring hos bönderna och gav goda råd speciellt gällande växtodling. Lantbrukskonsulent.  Som lär bönderna att greppa näringen. En inspiratör som ska motivera den kunskap som finns, miljöpåverkan i positiv riktning och lönsamhet i företaget.

Jag smakade på ordet en stund. Funderade över att det faktiskt kan användas i andra sammanhang. Inte nödvändigtvis enkom inom lantbruket. Tycker att det är ett ganska vackert ord.

Vi står många gånger vid ett vägskäl där det finns många pilar. Vilken ska vi välja? Vad blir bäst men framför allt enklast. Så är det i alla fall för mig. Den enklaste vägen är den lättaste. Skapar minst obehag och jag känner mig ganska nöjd med mitt val.

Men så dyker det upp en vandringsrättare på min väg. Någon som ser en uppgift i att ge goda råd. Framför allt i syftet att tillrättavisa. Som viftar med pekpinnen framför näsan på mig och säger vad jag ska tycka, tänka, känna och säga.
Även jag kan självutnämna mig som vandringsrättare. Lägga näsan i blöt och tycka till. Många gånger helt i onödan.

Ibland söker jag upp vandringsrättaren. Frågar om råd. Det kanske är det svåraste av allt. Vill höra att min linje är rak och rätt. Det känns besvärligt att plötsligt tänka om trots att jag bett om hjälp. Kan skapa irritation och frustration innan det hela landat och låtit rötterna få fäste för att växa vidare. Starkt och effektfullt.

Men det svåraste ordet av alla ord är nog i alla fall "tillgift." Det ligger inbäddat och väntar på det rätta tillfället att plockas fram. Ordet hamnar i munnen. Rullar runt och sväljs ner. Kommer tillbaka och släpps efter mycken vånda ut i frihet. Hur det ska förvaltas av mottagaren är ovisst. Kanske är det därför det är ett sådant svårt ord.

"Tillgift." Ordet som kan lösa upp många svåra och jobbiga knutar.