Summa sidvisningar

onsdag 5 oktober 2016

Getingstick och ägg på en sked


Bussen stannade vid hållplatsen och dörrarna gick upp med ett pysande ljud. Ut klev tjugotvå barn tillsammans med tre vuxna. Stortvillingarnas kamrater från förskolan begav sig ut från Norrköping till Skärblacka på en dagsutflykt. Resans destination var hem till stortvillingarna och deras lillebror.

Maken och jag skötte grillarna som gick varma. Korvarna blev perfekta. Krokodiltårta och getingstick. Fröknarna hade med förbandslådan och getingsticket glömdes bort när tårarna torkat.
Lekar med ingredienser bestående av lingonsylt, kokta makaroner och ägg på sked. Fotboll och spring i benen. Äppelplockning, hissad flagga och gruppfotografering.

Jag är full av beundrad över förskolepersonalen. Att ha förmågan att ledsaga en flock bestående av tjugotvå ungar i relativt späd ålder kräver tålamod, kunskap och en stor portion med glädje.
Att arbeta med barn är antagligen det mest ansvarsfulla jobb som finns. Dessutom ska föräldrarna bemötas på ett korrekt sätt. Kanske det svåraste av allt. Mötet med föräldrarna.

Det händer att jag blir skickad till förskolan för att hämta stortvillingarna i Norrköping eller småtvillingarna och deras storasyster i Skärblacka. Många gånger har jag förundrats över några av dessa föräldrar som med sina mobiler tätt tryckt mot örat, oavbrutet pratande i luren klär på sina barn och sedan går iväg utan att säga hej eller frågar sina barn eller personal om det hänt något särskilt under dagen.. Eller föräldrar som parkerar sina bilar utanför förskolans vägg med motorn påslagen. Medan de hämtar sina barn brummar bilmotorn och släpper ut avgaser som sedan sugs in i förskolans lokaler via ventilationssystemen.

När tårtan var uppäten samlades barnen på led, tackade och gick till busshållplatsen. Kvar fanns kladdiga papptallrikar, några halvt uppätna korvar och tystnaden. Stortvillingarna tittade ut efter sina kamrater genom köksfönstret när skaran försvann bakom syrenhäcken.
Maken och jag for hem till vårt, glada över att fått äran att vara med på tillställningen.

Ännu är dagen i festligheternas tecken inte över. I kväll firar vi småtvillingarnas storasyster som fyller sex år. Vårt liv är fyllt av barnbarn. Tiden rusar fram, snart är de stora och glider iväg in sina egna liv. Förhoppningsvis får vi även då finnas med på ett eller annat sätt.