Summa sidvisningar

tisdag 3 februari 2015

Rattmuff och en varm säng


Kallt när jag i morse klev ut genom ytterdörren och sopade trappan ren från nyfallen snö. Nästan som i Sibirien. Bilen helt översnöad och inte hittade jag den kombinerade isskrapan/bilborsten heller. Antagligen är sonen den skyldige för jag såg att han hade den sist när han var här. Till sin egen bil.

När jag körde in mot staden frös jag om händerna när jag höll i ratten. Funderar om jag skulle ta och köpa mig en rattmuff. Eller kanske får jag en töntstämpel i pannan om jag utrustar bilratten med en mjuk päls? Det kanske finns leopardmönstrade muffar. Kvinnor i min ålder gillar ju leopard har jag sett på stan. Jag får fundera ett tag till innan jag bestämmer mig för en muff.

Hade stämt möte med en man utanför Matteusgården. Klockan 13.00 skulle vi träffas. Jag var där tio minuter före utsatt klockslag. Frös som en hund som gör sina naturliga behov i en kall snödriva. Är glad att jag inte är en hund och måste bajsa i snön.

Jag trampade med fötterna för att hålla värmen. Minuterna segade sig fram. Vantarna låg blöta i min bil eftersom jag inte hittade den förbaskade borsten utan fick frigöra bilen från snö med händerna.
Gick nedför trapporna som ledde till lokalen vi skulle vara under intervjun. Ryckte i dörren bara för att konstatera att den var låst. Ett fläktuttag bredvid dörren blåste ut en illaluktande värmestråle och jag ställde mig under den för att få upp lite kroppslig värme.

Så kom äntligen mannen. Rejäl toppluva och fodrade skinnhandskar. Han låste upp dörren och vi steg in i värmen. Dit där tiggarna går om kvällarna. De som sitter ute på gatorna hela dagarna. Med sina solkiga pappersmuggar och ber: Please, give me some money.

Härbärget i Matteusgården. Där det finns varm soppa och bröd. Kaffe och te. Varma sängar med tjocka täcken och randiga påslakan. EU-medborgarnas hemvist i den kalla vinternatten.

Jag frös inte lika mycket när jag åkte hem. Köpte med två bakelser från Sockerbagaren. Inga semlor utan bakelser. För att fira maken och mig. Varken födelsedag eller bröllopsdag. Bara för att fira oss två. En helt vanlig tisdag.