Summa sidvisningar

torsdag 18 september 2014

Utan skor och moralisk karaktär


Varje gång när jag är till vår lokale matvaruaffär ser jag henne. Eller rättare sagt, hon har blivit något av det invanda inslaget precis utanför entrén. Som skylten hon sitter bredvid. Den som påannonserar att jag kan köpa mig en mjukglass på affärens övervåning. Antingen innan jag går in och handlar min mat eller när jag handlat klart. Jag ser henne lite flyktigt, precis som jag ser glasskylten.

Nedsänkt huvud och en sliten pappersmugg i handen.

Jag skäms över att jag jämför henne med död materia.........

För en tid sedan hörde på radio en man berätta att han sett en man gå på gatorna i den skånska staden utan skor. Sliten och eländig såg han dessutom ut.
I en stund av ansvarskänsla tog mannen med sig den skolöse och klev in med honom i första bästa skoaffär han hittade. Utrustad med nya skodon var  det sedan meningen att deras korta möte skulle avslutas. Då visade den skolöse, som inte längre var skolös, med handrörelser att han även var hungrig.
Men då hade donatorn fått nog. Beslutet till skoköpet hade skett i alla hast utan att han egentligen begrep hur det över huvud taget gått till. Att sedan utfodra mannen med de nya skorna hade han ingen lust med. Den nyskodde mannen fick således ensamvandra vidare med knorrande mage.

När jag så en dag skulle inhandla middagsmat såg jag rakt in i ögonen på kvinnan bredvid glasskylten. Hälsade på henne och hon sträckte fram muggen. Jag skakade på huvudet och frågade om jag skulle handla mat åt henne.Bröd? Mjölk? Kaffe? Frukt? Då blev det henne tur att skaka på huvudet. Ingen mat. Bara pengar. Muggen åkte upp och ner i luften mellan oss.

Jag vände mig bort och gick in i affären. När jag kom ut med mina kassar tittade jag inte åt det hållet hon satt.

Alain de Bottom är filosof och han menar att testet på vår moraliska karaktär visar hur vi behandlar de som inte kan ge något tillbaka. Är det korrekt att  hjälpa en enda person eftersom vi inte kan påverka ett helt galet bakomvarande system?

Inte vet jag vad som är rätt eller fel. Ska jag ge eller inte ge. Buden omkring de ställningstaganden är olika.Vad gör kvinnan utanför affären med de småmynt hon lyckas samla ihop i sin mugg under en vecka? Är hon utnyttjad av andra som bestämmer att hon måste se tragisk och lidande ut för att få rika människors hjärtan att smälta så vi kan avvara några lösa småmynt. Mynt som sedan blir omhändertagna av de som inte behöver tigga på gator och torg.

Det är svårt att snålt hålla i en ynklig tiokrona i den tron att den inte kommer till nytta. Jag vet inte var jag har min moraliska karaktär då det gäller tiggande människor......