måndag 17 april 2017

Påskdrama och en flaska Klorin


Varför firar vi påsk? Den frågan fick skolbarnen vid ett museibesök vid vilket jag som förälder deltog i. Jag och några andra föräldrar ställde upp som chaufförer då våra barns klass skulle bege sig in till Norrköping för att lära mer om den största kristna högtiden. Istället för att ränna på stan följde jag med fröken och barnen till museet eftersom jag fann hela tillställningen intressant.

Vår dotter räckte upp handen och svarade på frågan.
"Vi firar påsk för att Jesus dog på korset och därefter återuppstod."
Guiden, som dagen till ära var iförd gammaldags kläder med tillhörande huckle tittade allvarsamt på barnet. Nickade och hummade.
"Nja, men nu tänker jag främst på de målade äggen och kärringarnas färd mot blåkulla", blev i mitt tycke det något suspekta svaret.
Vår dotter såg förvirrad ut. Sökte med blicken stöd hos mig som ställde mig bakom feghetens skrank där skolbarnens fröken höll mig sällskap.
Efter det att guiden förevisat gamla påskägg och allt det där andra som hon ansåg hörde påsken till blev det lunch. Vi lämnade den huckleförsedda damen i påskkärringarnas våld och begav oss av mot restaurangen där maten väntade på oss.

I takt med att jag skyfflade in påskmat rann fegheten av mig och jag tog upp påskens egentliga firande med fröken och de andra föräldrarna.
Låt maten tysta munnen blev svaret och jag förstod genast att den kristna tråden som påsken har som grund var inget vi skulle tala med barnen om. I min naivitet trodde jag att museibesöket var en del av skolundervisningen och att det i den undervisningen ingick påskens huvudsakliga budskap. Men religion är ett hett ämne och inget barn ska bli pådyvlat något som de inte kan värja sig mot. Vilket i och för sig är helt korrekt.
Nu är vår dotter till lika de andra som då var barn vuxna och firar påsk på det sätt som passar dem bäst.

Själva har vi firat påsk till största delen i kyrkan tillsammans med vår dotter som varit där i sitt ämbete. Där emellan har maken och jag samlat de delar av vår familj som varit tillgängliga och vi har suttit i vårt kök och spisat påsklunch.
Hela påskdramat har sedan avslutats med en rejäl magsjuka vilken jag varit den enda som än så länge drabbats. Klorinflaskan åkte fram och efter varje spya har jag noggrant avlägsnat varje bacill från toalettstolens innanmäte, sittring och spolknapp. När jag frestades att ta en slurk ur flaskan för att inte försmäkta blev maken förfärad och åkte omgående till affären för att införskaffa blåbärssoppa.

Nu är även jag återuppstånden och efter att ha summerat påskens högtid finner jag att den varit lugn och behaglig med inslag som tilltalar oss. Trots att det hela mynnade ut i spysjuka vilket kan anses som mindre trevligt i sammanhanget. Ont krut förgås dock inte så lätt. Med ömmande magmuskler har jag idag varit makens assistent vid takläggningen på vårt utbygge. Livet är behagfullt, snön som föll till påsk har smält undan och påskliljorna har rest sig upp i all sin prakt.