måndag 10 april 2017

En åskrädd yngling och den viktiga kunskapsbanken


Plötsligt blev det höst. Grått och kallt. Den springa av ljus som syntes på morgonhimlen doldes med ens av blygrå moln när åskan rullade in över nejden. Blixtar ljungade som åtföljdes av skarpa knallar.

Lastbilen som kom med  leverans av fönster stannade utanför vårt staket. En blek yngling hoppade ur hytten för att meddela mig sin rädsla för åska. Jag engagerade mig enkom i våra nya fönster ty den darrhänte chauffören fick med nöd och näppe upp dem på den manuellt manövrerade gaffeltrucken.
Fönstren svajade betänkligt på gafflarnas spetsar varpå jag kände mig nödd och tvungen att bistå med en hjälpande hand.
Gemensamt fick vi därefter ut fönstren från lastbilens inre och vi hissades ner på den släta marken.
Jag är född till avlastare av gods. Det kände jag tydligt då lastbilschauffören gav mig uppskattande blickar.

Några identitetshandlingar krävdes inte, försäkrade ynglingen. Det räckte med mitt ord och en underskrift så var saken ur världen och fönstren våra. Vi tackade varandra med ett hjärtligt handslag och chauffören for vidare med nästa leverans.

När lastbilen försvunnit kom flockar med svanar. Skränande fällde de ut sina fötter och landade på Glans vattenyta. Enligt en expert på fåglars flygmekanik uppnår en svan flyghastigheten av 17,5 m/s. Innan den lättar springer den igång på vattenytan med en hastighet av 10 m/s. Något att lägga till i den egna kunskapsbanken. Om just den kunskapen är av betydande vikt för gemene man är ovisst. Det har kanske endast betydelse för en expert på fåglars flygmekanik.

Själv har jag planer på att bege mig ut i skogsterrängen för att skövla björkris. Men det tar dock emot en smula med tanke på rådande väderlek, Vid min sida ligger ledarhunden vars matte lämnat honom till oss medan hon lotsar runt ett gäng konfirmander på läger. Inte ens hunden visar någon böjelse för att gå ut. Jag fick med starka ordalag uppmana honom att pinka så vi snabbt fick komma inomhus efter vår morgonrunda.
Vinterjackorna är tvättade och undanhängda i förrådet och jag vägrar att åter igen ta fram dessa persedlar. Det är ju vår för tjyven även om vårvärmen tycks ha gjort en avstickare och lämnat plats åt rysskylan.

Det får helt enkelt bli inomhusaktiviteter en dag som denna. Hett te som toppas med en bra bok. Vardagslyx som förnöjer.