Summa sidvisningar

tisdag 4 mars 2014

Långa och korta, runda och smala


Just nu sitter jag och tänker på kemins betydelse. Ordet kemi kan kännas som en tråkig vetenskap om man inte är intresserad av det ämnet och dess betydelse för människans utveckling eller materian och de förändringar den kan genomgå med hjälp av just kemi.

Men i det här fallet går mina funderingar kring den mänskliga kemin mellan oss människor. När vi föds är vi nakna och hjälplösa. Vi växer upp och bildar oss egna uppfattningar och intar olika kroppsliga former. Ibland är vi nöjda men oftast inte. Alltid går det att hitta någon skavank som missbehagar och bör åtgärdas på ett eller annat sätt. Det kan vara så enkelt som ett irriterande hårstrå som aldrig slutar växa på ena sidan hakan till slapp byst, missprydande valkar lite här och där eller missbildningar av allvarligare art som gör livet till en plåga. Var och en bär på sin egen kroppsliga börda.

Men så var det kemin. Oavsett hur vi ser ut eller inte ser ut, så finns det en dragning mellan oss som förenar och lockar till nyfikenhet. Vi vill veta mer om varandra, träffas och utforska varandras liv. Det är så vänskap och kärlek uppstår.

Det som fascinerar mig är att när vi börjar skolan, nytt arbete, ger oss ut i föreningsliv eller olika möten så finns där alltid någon som skickar ut den där osynliga signalen, som en tunn tunn tråd vilken fastnar i mottagarens medvetande och en kontakt uppstår. Vi grupperar oss, en del grupper blir stora medan andra väldigt små. När väl gruppen är enad så är det svårt för någon annan att tränga sig genom den osynliga väggen, den är hermetiskt tillsluten. Ibland behöver det inte bli så drastiskt, väggen kan ha glipor och springor eller öppnas helt för att släppa in nya medlemmar.

Jag har själv upplevt den där kontakten många gånger i livet. Vissa som jag snott ihop mina vänskapstrådar med finns kvar sedan många år tillbaka medan andra trådar har kapats av en osynlig klinga. Vi har utvecklats åt olika håll, skaffat oss andra intressen eller fått förändringar i livet som gör att vi inte längre har behov av varandra.

När jag nu blivit frivilligt arbetsbefriad har mitt liv fått en ny innebörd. Till en av sakerna hör omhändertagande av mig själv och mitt välmående. Jag tar så pass allvarligt på den uppgiften och att hälsa föder framgång och trots motgångar i början, har jag beslutat mig för att stanna kvar på ortens gym där min lekamen får sig en svettig omgång två gånger i veckan.
Redan första gången jag klev in i omklädningsrummet fick jag den där känslan av samhörighet med två av de sportsligt klädda damerna. Jag vet dock inte vad de heter, men vi ställer oss alltid på samma ställe när vi ska utföra våra gymnastiska övningar och vi har mycket att tala med varandra om. Är någon av dem frånvarande vid ett träningstillfälle funderar jag över varför och hoppas att hon ska komma nästa gång.

Det hela förbryllar mig, vi känner inte varandra, har aldrig tidigare träffats, men jag vill lära känna dessa damer mer grundligt. Jag har fått veta att de ofta promenerar förbi vårt hus, kanske jag ska ropa in dem på en kopp kaffe i vår, när vi ställt ut trädgårdsmöblerna. Det kan bli ett ypperligt tillfälle att i alla fall fråga dem om vad de egentligen heter........