Summa sidvisningar

lördag 13 december 2014

Pocketböcker och angripet sväljorgan



Jag klev in i pocketbokhandeln. Tittade ut över hyllmeter av böcker, i min smak både läsvärda och mindre intressanta titlar. Kanske kunde jag passa på att fylla upp en kasse med billiga böcker när jag ändå var där fast i tjänstens vägnar.

Kan hända att jag råkar ut för en liten förkylning, då kan det vara bra att ha lite litteratur som lindring.
Nu låter dock förkylningen vänta på sig. I alla fall för min egen del. Runt omkring mig hostas det. Det snoras, snörvlas och nyses. Jag går rakt igenom denna bacillhärd utan att den får fäste i min kropp.
Barnbarnens näsor rinner. Jag drar av ett hushållspapper, torkar bort snoret och stoppar pappret i min byxficka. Helt mot reglementet. Glömmer bort mig och återanvänder det snoriga pappret för att torka min egen mun när avsaknaden av servett infinner sig. Också helt mot reglementet.

När jag jobbade som egenföretagare fanns ingen tid för sjukdom. Ändå blev jag sjuk då och då. Önskade få stanna kvar i sängvärmen vilket var en omöjlighet. Blandade febernedsättande piller hej vilt och masade mig iväg till förestående begravningar.

Som barn led jag av ständiga halsflussattacker. När jag blev tonåring beslutade läkaren att karva bort dessa otrevliga halsmandlar som ständigt var fyllda av varprickar. Jag låg med sårig och blödande hals på sjukhuset i en vecka efter ingreppet. Läste Den första kretsen av Aleksandr Solzjenitsyn och åt glass.
Inget blev bättre efter operationen. Halsen fortsatte att spöka dock utan extra plåga av halsmandlar eftersom de avlägsnats och bränts på bål i sjukhusets anvisade plats för amputerade kroppsdelar.
Bacillerna letar sig istället längre ner i sväljorganet och angriper stämbanden. En vecka för omgivningen obegripligt kraxande innan det vänder.

Men nu. Inget tycks bita på mig. Önskar mig ett litet, litet sjukdomstillstånd. Inget allvarligt. Bara en feberhöjning till si så där 37,5 grader. Då känner jag mig sjuk och kan ligga till sängs. Nu när jag har tid och allt. Låta maken värma fryst ärtsoppa och servera mig på sängkanten. Känna på min panna och konstatera att jag måste ligga kvar i alla fall ett dygn till. Ta för mig ur traven med böcker och låta tiden gå vart den vill.

Frisk och välmående fortsätter jag torka snor från barnbarnens näsor när vi träffas. I ärlighetens namn är det väl något att vara tacksam för. Ont i halsen är inget att stå efter. Egentligen....