måndag 6 mars 2017

Gudstjänstvärd och historiska smaker


Var är våren? undrade jag när jag stod i ett hörn vid Tunnbindaregtan i Norrköping. Det blåste iskalla vindar som letade sig ända in i märgen. Lika vasst som ispiggar trängde kylan ner i skinnet på ovansidan av mina bara händer. Av ren och skär dumhet hade jag lämnat kvar mina vantar i bilen. Tänderna skallrade och örsnibbarna blev lika röda som ett juläpple.

Jag var på jakt efter Ester Maria Rignér-Lundgren, född i Norrköping år 1907 och död 1993. Hon som skrev böckerna om Lotta under pseudonymen Merri Vik.
Även andra glömda kvinnor med anknytning till Norrköping skulle letas upp under över en timmas vandring. Allt för den stundande Internationella kvinnodagen och som kvinna gäller det att ställa upp i sökandet efter historiens glömda kvinnor. Även om det blåser hårda vindar från Sibirien.

Hela helgen har gått i festligheternas tecken. Födelsedagsfirande och välkomstmässa för vår dotter som äntligen börjar sin komministertjänst i Borgs församling. Även maken och jag välkomnades som församlingens nya gudstjänstvärdar. Ljuständning, kollektupptagning och det ärofyllda uppdraget att räkna kollekten blev vårt första uppdrag i tjänsten. Därefter tårta som sig bör vid festliga tillställningar.
Nu blir det en paus i tårtkalasandet fram till april då vår son har bemärkelsedag. Dock gillar han inte, till skillnad från oss övriga familjemedlemmar, tårta så det kan tänkas att det blir något annat. Pizza. till exempel. Eller chokladkaka med vispad grädde.

För övrig har jag hunnit med lite annat småfix. Som att boka en historisk middag på Löfstad slott. Maken och jag ska i frilansuppdragets tjänst äta en Nobelmiddag från början av 1900-talet. Maken ställde sig tveksam till en början. Han fruktade det värsta efter att ha sett Historieätarna på teveapparaten. Dock föll menyn honom på läppen då jag lade fram den inför honom så historisk mat kommer det att bli framöver.
Något att glädjande se fram emot.

Igår åkte jag, liksom de flesta andra, Vasaloppet. Vid målgången var förvirringen stor. Kranskullan sprang fram och tillbaka, knäböjde vid skidlöparna som stupat på mållinjen. Var det rätt man som vann? Frågan återstår och till nästa år har jag nominerats som kranskulla. Jag ska redan nu börja binda kransen med lagerblad inköpt på Ica samt sy mig en landskapsdräkt, Skärblackadräkten som har mörkrosa strumpor med broderade blåklint på skaften.
Alltid är det något som ligger på agendan. Tur att jag tagit tidig pension eljest hade jag inte mäktat med alla åtaganden.
Närmast är det korvgryta som gäller. Magen knorrar av hunger så det är bäst att hålla den fredlig och glad om inte hela kvällen ska bli förstörd.

Morgondagen är min fridag om jag bortser från att jag ska vara hundvakt åt ledarhunden som också har en fridag. Har rysskylan släppt sitt grepp och Glan lugnat ner sig blir det en stärkande hundpromenad. Måste ligga i hårdträning inför 2018 års Vasalopp. En kranskulla ska löpa lika fort som en elitskidåkare.