Summa sidvisningar

lördag 1 april 2017

En besynnerlig fisk och högskolefusk


En lördag fylld med frilansuppdrag. Egentligen hade jag föredragit att stanna hemma och målat på huset tillsammans med maken. Men eftersom jag är en vän av ordning så for jag utan att knota iväg på det jag lovat göra.

Dock kändes det aningen trist att köra iväg på egen hand och bad därför småtvillingarnas storasyster att bli min följeslagare.
Hon är pigg på det mesta, dessutom förhindrad som planerat var att följa med sin mamma och rida på grund av sitt sargade finger, så några större övertalningsförsök behövde jag icke besvära mig med.

Under den långa resvägen roade vi oss med att ställa gåtor till varandra. Klassiska gåtor där klockan aldrig kommer fram till dörren och skor fylls upp med kött och blod om dagarna men gapar tomma om nätterna.

Så fick jag en minst sagt klurig gåta.
"Vad är det som ligger nere i en djuphavsgrav och har tre långa ben?"
Mina svar ratades. Den ena efter den andra. Mitt förråd av gissningar tog slut och jag bad om att få mig svaret tilldelat.
"En stativfisk!"

På sin höjd känner jag till gädda, mört, abborre och möjligtvis en gös uppe på det. Fiskar som finns i Glan men som jag av någon outgrundlig anledning själv aldrig lyckas få på kroken.
Men en stativfisk, det hade jag då aldrig hört talas om. Förbryllad blev jag även hur en sexåring känner till en sådan märklig skapelse. Det var snudd på att jag misstänkte att det hela helt enkelt var ett påhitt av henne.

Väl hemma efter väl utfört arbete, hamburgare och varmkorv med mos och räksallad googlade jag på stativfisk. Jodå den finns. På 4720 meters havsdjup. 30 cm i längd och med stativliknande fenor som kan bli upp till en meter långa. Där lever den i mörker och är i det närmaste helt blind. Bröstfenorna använder den som ett slags händer och med dem sveper fisken in förbipasserande föda i sin mun.

Fisken verkar vara ganska ensam där nere i djupet. Det motsatta könet är mycket sällsynt därför befruktar den sig själv i brist på kärlekskranka partners. När den inte behagar simma fyller fisken upp sina långa fenor och använder dem som ett slags styltor. Mycket märkligt alltihop.

Ett är då bevisat, den som är äldst behöver nödvändigtvis inte sitta inne med all slags kunskap. Det går att lära sig mycket nytt av en vetgirig sexåring.

Stativfisk, lägg det på minnet. Kanske dyker frågan upp i något högskoleprov och då behöver ingen fuska sig fram till svaret.