Summa sidvisningar

söndag 15 september 2013

Kyrkoval och morgontrötta festvandrare


Så annorlunda staden ser ut en tidig höstmorgon. Tomma gator, inga flanörer och rödljusen slår om direkt till grönt. Dimman ligger över Motala ström och på Hamnbron vandrar två herrar i kostym och halsen dekorerad med en fluga som när gårdagskvällen började med all säkerhet satt rakt och prydligt under hakan. Stegen lite osäkra men med glada uppsyner, säkert pratade de om en lyckad fest. En kopp kaffe och några timmars sömn så får de nog möjlighet att njuta av denna dags soliga söndag.

Kyrkoval idag. Min röstsedel ligger framme på köksbänken och i går tog jag det slutgiltiga beslutet hur jag ska rösta. Förväntar mig inte någon större rusning till vallokalen, kyrkovalen känns som de bortglömda valen. Fler och fler väljer att kliva ut ur kyrkans medlemskap, tron finns inte där, några tycker kyrkan är stelbent medan andra ser en möjlighet att spara in några slantar i en redan knaper ekonomi. Anledningarna är många till ett utträde som är var och ens personliga val.

Många går inte och röstar eftersom de inte anser att kyrkovalet är viktigt. Men om vi som är medlemmar i Svenska kyrkan inte lägger våra valsedlar i valurnorna kan vi inte heller vara med och påverka. Då blir orden som skramlar runt tomma och opåverkbara, vill vi ha förändringar måste vi ju själva bevisligen stå upp för vad vi känner, tänker och vill. Så enkelt är det.

Det har hänt att jag själv övervägt att lämna Svenska kyrkan. När ordet inte efterlevs av den som ger ut ordet känns det tungt och meningslöst. När den som ger ut ordet ägnar sig åt maktmissbruk känns det ännu tyngre och ännu mer meningslöst.
Men så får jag till mig de ord som ger glädje, trygghet, styrka och en växande tro och då tar mitt vacklande beslut en annan vändning.

Jag har studerat röstsedlarnas namn och vet på vem jag ska sätta mitt kryss. Så kom en tanke för mig. Går det inte att få separata röstsedlar och kryssa i vem man inte vill ha kvar i Svenska kyrkan?
Men det var väl ändå en förfärligt dum och okristlig tanke, hur kan jag få för mig att tänka så egentligen...........

Snart beger jag mig till vår vallokal, min röst kommer att göra skillnad, en bra känsla. Sen åker jag till Ringarum kyrka och får stilla mig i kyrkbänken och lyssna till predikan av min favoritpräst. Kanske sätter min raspiga hals stopp för att sjunga med i psalmerna men hörseln är det inget fel på. Efteråt är det kyrkkaffe. Gemenskap på alla plan.

Det här blir en riktigt bra söndag.