Summa sidvisningar

lördag 28 juni 2014

Peter, Molly och döden



När Peter var fyra år avled hans moster. Plötsligt och oväntat. Livet omkring pojken blev inte som det brukade vara och på ett barns vis deltog han i vad som skedde.

I ljusblå skjorta och nya jeans höll han sin mamma i handen när de gick in genom kyrkporten. Det var en högtidligt dag, det märkte Peter.

Framme vid kistan stod ett rött hjärta, han frågade mamma vad det stod på de vita banden.
"Sov gott" svarade hon.

Efter gudstjänsten samlades alla utanför kyrkan och en kvinna kom fram, kramade Peters mamma och sa;
"Jag förstår inte varför hon så hastigt gått bort, vi träffades dagen innan och då var allt som vanligt."

Tiden gick och livet gick på vanlig räls igen, krokigt, men ändå framåt. Peters mamma arbetade om dagarna och pojken var på förskolan. Hans pappa hämtade honom på eftermiddagen och de åt kvällsmat, precis som de alltid gjort.

En kväll skulle Peters mamma följa med sina arbetskamrater ut på restaurang. Hon klädde sig fin men innan hon gick läste hon en godnattsaga för Peter.
"Sov gott och nu ska jag gå bort, men vi ses i morgon" sa Peters mamma och stoppade om sin pojke.

Då började Peter gråta.
"Jag vill inte sova och jag vill inte att du går bort, då dör vi båda två" grät pojken medan hans mamma tittade oförstående på honom.

För någon dag sedan satt jag i soffan och bläddrade i en bok om människokroppen tillsammans med Molly som är lika gammal som Peter var då. Vi pratade om hur blodet rinner i ådrorna och vi tittade på varandras blodådror på våra händer.
Molly förklarade vad hjärnan är bra till och varför vi är utrustade med den under skallbenet. Vi enades om att det är en mycket bra konstruktion som vi ska vara rädda om. Genom att bära cykelhjälm under cykelturer till exempel.

"Jag tänker inte dö mormor" sa Molly och jag tackade för den upplysningen och sa att det var jag glad över.
"Jag vill inte heller dö" fortsatte hon och jag svarade att det vill ingen.
"Tänker du dö?" fortsatte mitt barnbarn.
"Nej det har jag inte tänkt just nu, men även om jag inte tänker göra det eller inte heller vill dö så gör jag det ändå" förkunnade jag.
"Just det, ingen vill dö och då behöver de väl inte det då, inte nu i alla fall. För det vill jag inte och det tänker jag inte göra och inte du heller" sa Molly och vi bläddrade vidare i hennes bok.

Barn är tänkare, det borde vi tänka på, ganska ofta faktiskt.