Summa sidvisningar

måndag 4 augusti 2014

Att välja yrke och bli kriminell


Vad ska du bli när du blir stor? Den frågan fick jag otaliga gånger som barn. Något svar som passade de vuxna hade jag dock inte att ge. Däremot närde jag en dröm om att bli kirurg och de anatomiska kunskaperna införskaffade jag mig genom det rikt illustrerade läroboken om kroppens alla delar. Invärtes likaväl som utvärtes.

Då jag låg i moderlivets trygga kammare spådde många att av den rådande aktiviteten som försegick där inne tydde allt på att barnet  säkert blev en fotbollsspelare. Vilket aldrig skedde. Jag har dock aldrig hört någon utgjuta sitt missnöje att det inte blev så.

Jag funderar ofta på vad våra barnbarn kommer att syssla med när de avlagt alla examen som kan avläggas. För utan många slutbetyg är det svårt att träda in i yrkeslivet.
Än så länge är barnen sorglösa. Ett papper, några kritor, farfar/morfars tumstock och med handräckning även hans såg och en brädstump. Kärlek och omsorg från alla som står runt omkring. Då är de glada och till freds.

Hemma hos småtvillingarna och deras storasyster frågade jag en dag det stora barnet vad hon skulle tänka sig bli i framtiden.
"Kriminell" blev det rappa svaret. Jag försökte utröna vad för slags kriminalitet hon tänkte välja. Barnens far visade ett plötsligt intresse av samtalet och lade fram att ekonomisk brottslighet kanske var något att tänka på.
Jag blev en smula förvånad eftersom jag bedömt att den mannen är ärligheten själv. En rekorderlig karl. Jag tror mig veta att så är fallet, trots allt.

Flickan kanske inte förstod innebörden av att vara en ekobrottslig, dock stod det snart klart att det aldrig var aktuellt för hennes del.
"Pirat" förkunnade hon. "Pirat är vad jag ska bli, mormor. Då kommer jag att få en sån där krok." Hon viftade med handen framför mitt ansikte. Jag nickade och sa att det där tål nog att tänka på både en och två gånger innan beslut fattas.

För ett par dagar sedan fick jag genom jäntungen reda på att hon ska lägga den påtänkta kriminella banan bakom sig och avancera till klohållare istället.

Det lät inte helt rumsrent det heller men fick snart klart för mig att det är en som aldrig blir gammal och dör.
Efter en del efterforskning från min sida visade det sig att själva innebörden med att vara klohållare är att hålla rent med ett instrument utrustat med en klo längst ner. Ta reda på andras sopor och skräp.
Om en klohållare är särskilt långlivad har jag dock inte fått något konkret svar på.  Jag vet däremot att det finns människor som viger sina liv till att rensa upp efter andra. Eller rensa upp inom andra så de kan leva ett drägligt, glatt och lyckligt liv. Rensa upp inom sig själva också för den delen så de kan glädjas tillsammans med de som redan är glada och nöjda.

Kanske borde vi alla vara något av en klohållare. Dela varandras instrument så vi får möjligheten att leva i harmoni med oss själva och vår omgivning. Hjälpas åt med lite av varje. Då det behövs.

Det där med klohållare är kanske inte så dumt när jag tänker efter.