Summa sidvisningar

onsdag 17 juni 2015

Den stela gråtmuskeln och minnenas kvarter



Jag fick en fråga. När grät du sist? Frågan var ganska personligt ställd och jag var osäker på om jag över huvud taget ville svara. Dessutom blev jag tvungen att tänka efter, för jag kom inte ihåg när jag grät sist. Eller anledningen till att tårar fälldes.

Jag gråter nog allt för sällan. Hänger istället på hänglåset och ju kraftigare lås desto bättre tycker jag att det är. Fast det borde vara tvärt om. Om låset öppnas och allt släpps ut blir slutresultatet befriande.
En massör jag var hos för flera år sedan hittade på att min gråtmuskel på halsen behövdes livas upp. Det gjorde ont och jag jämrade mig högljutt. Smärtan och den stela gråtmuskelns beskaffenhet berodde på att jag grät allt för sällan, påstod massören.

När jag är med barnbarnen förundras jag över hur snabbt allt kan svänga. Lika glada som de är ena minuten kan det övergå i gråt den andra. För att svänga tillbaka igen. Ett evigt pendlande mellan förnöjsamhet och missbelåtenhet. Inga uppbyggda fördämningar som plötsligt brister och svämmar över i full kraft.

Det är svårt med känslor. I alla fall att visa upp dem till allmän beskådan. En arbetskamrat sa en gång till mig att jag är som en öppen bok. Han kunde lätt läsa av mig och min sinnesstämning. Det var på den tiden innan jag blev sjuk. Efter det lärde jag mig att hålla tillbaka vissa delar av mitt känsloliv. På både gott och ont. Inte minst för mig själv.

Situationer som uppstått under åren har jag lärt mig att handskas med. Även det en erfarenhet från sjukdomsåret. Tankar som inte tillför annat än att de är destruktiva har jag förmågan att släppa taget om. Lämna tankarna åt sitt öde och vill andra ta över dem och fortsätta älta är det inte min sak.

Nu har jag bestämt mig för att göra en vandring i minnenas kvarter. Gå på gator där osynliga fotspår för evigt är fastgjutna i asfalten. Det ska bli mycket spännande men även skrämmande. Samtidigt välbehövligt. Jag är beredd på utmaningen och ska ladda min ryggsäck med pappersnäsdukar. Gråtmuskeln kommer säkert att få jobba.