Summa sidvisningar

fredag 26 juni 2015

Svettigt duntäcke och nya skor



Festligheterna avlöser varandra. Makens bror med fru har vi vinkat av med löfte om återseende i augusti vid den stora släktträffen som ska gå av stapeln innan de återvänder hem till sitt i Frankrike.

Idag var det dags att inmundiga treårstårta. Småtvillingarna har bemärkelsedag. Två små flickor på uppväxt bredvid sin storasyster som egentligen inte är så stor sina snart fem år till trots.
Mycket har de kvar att lära. Många fallgropar får de ta låga kliv över innan allt är till ända.
Hela livet är en enda lång lärostig med otaliga krökar och stickspår. Det gäller att inte gå vilse eller tappa fotfästet.

Sommaren var het och varm när de gjorde sitt intåg i vår värld. Förlossningen höll på att gå av stapeln på parkeringsplatsen utanför Skärkind kyrka. Vad passar väl bättre än att en havande präst föder sina barn utanför Guds hus?!
Ambulanser med tillhörande personal och barnmorska tillkallades av säkerhetsskäl. De höll sina händer över hålet medan jag fick till uppgift att hämta den blivande storasystern på dagis samt låsa in den födande familjens höns i skydd för kringstrykande rävar.

Små och ganska ynkliga kom de innan någon riktigt hann förstå vad som egentligen hände. Inte ens barnaföderskan hängde med i svängarna och samtliga inblandade kunde dra en suck av lättnad över att allt gick smidigt till väga. Små men friska barn samt att inga suturer behövde fästas.

Den minsta av de små höll inte värmen efter ordning och föräldrarna turades om då de återvänt hem efter färden med att ligga under tjocka duntäcken med barnet på bröstet. Större delen av den varma sommaren. Det året hördes ingen klagolåt om att de frös trots att det var mitt i sommaren...

I går var jag med de tre flickorna och deras mamma till Boogie Nights. Där det säljs rockabillyklänningar. De ämnade ekipera sig inför bröllopet de ska gästa under helgen.
Som riktiga nostalgiflickor från 50-talet åkte de sedan hem i min helt ordinära bil utan amerikanskt stuk.

Nu är hela familjen på väg till Uddevalla. Jag släpper inte tanken fri. Men har ändå bett om ett sms när de kliver ur bilen i hjärtat av Bohuslän. Med en information hur det gick i stoppet i Jönköping. Om de hittade några fina skor som passar till deras nya klänningar.

Jag kommer att fundera över det ända till det plingar till i min telefon och jag får ett sms. Först då kan jag känna mig lugn.