Summa sidvisningar

måndag 4 mars 2019

Ett grånat huvud och glädjens styrka


"För ett grått huvud ska du resa dig upp. Den gamla ska du ära. Vishet hör de gamla till, förstånd den som har levat länge".
Visdomsord från den heliga skriften, en sorts lovsång till ålderdomen.

"Nå Carina, hur känns det idag". Frågan ställdes under gårdagen.
"Som det kändes igår, när jag var 63", svarade jag och högg in på smörgåstårtan.
Min väninna från skoltiden ringde för att gratulera på bemärkelsedagen. Vi har haft kontakt sedan vi var tio år. Båda födda på samma årstid, alldeles i början av den annalkande våren.
Hon tyckte vi blivit gamla. Vi pratade skolminnen. Om resan vi gjorde med buss till Norge tillsammans med våra klasskamrater. Vi pratade om ungdomsförälskelser. Matlagningskursen vi gick, riktade mot unga individer där kursläraren gjorde allt för elevens kulinariska inträde in i vuxenlivet.
Skrattade åt minnet då hon och jag illvilligt tömde syslöjdens samtliga plåtaskar med knappnålar rakt ner i syslöjdslärarinnas handväska. Hur vi med oskyldiga ögon tittade på fröken medan vi bedyrade vår oskuld. Rosenrasande fiskade fröken upp nålarna med en magnet som var fäst vid ett bomullsband. Hon hade sina aningar men vi frikändes och händelsen lades till rektorns övriga inkomna rapporter om bråkiga elevers förehavande.

Visst har jag gått en lång vandring på livets krokiga väg. Ännu kan inte slutet av vägen skönjas trots vetskapen om att den finns där borta i fjärran. Har jag tur tar jag mig ända i mål. Många hinder har jag stött på efter vägen, många hinder finns kvar att besegra. Men hur knagglig vägen stundom har varit har det gått att ta sig fram.
Både min väninna och jag har genomgått ett stort sorgearbete som har många likheter. Vi har pratat, stöttat och tröstat. Precis så som vänner gör. Men glädjens styrka övervinner det mesta och idag talar vi nästan aldrig om det som känts tungt. Det ligger mycket i strofen om ålderns vishet och förstånd.
Med åldern är det lättare att acceptera det som vi inte kan påverka.

Hur är det då att fylla 64 år? Trevligt måste jag tillstå. Rosor och choklad, påringningar och restaurangbesök. Det sistnämnda bekostades av vår dotter. Nästan så jag längtar till nästa gång det är dags. Då blir jag 65. Det kräver en riktigt stor fest för då blir det skattelindring. Tillika ett års insupande av vishet och förstånd. Ämnen för festligheter ålderdomen till ära.