Summa sidvisningar

onsdag 20 april 2016

Kemoterapi och tuffa skor



Vårvindarna piskar upp vita gäss på Glan. Trots att solen skiner känner jag mig icke hågad till utomhusaktiviteter. Möjligtvis sitta uppkrupen tätt intill husväggen dit vindilarna inte når.

Känner mig frusen, ända in till märgen. Mycket beroende på förmiddagens sjukhusbesök med min mamma. Det påbörjade idag. Behandlingarna. Mycket ligger framför, jag oroar mig medan mamma ser det hela som ett vetenskapligt experiment.
Jag gör det här utifall det kommer en annan gammal kärring med samma problem som jag. Då vet läkarna hur de ska bära sig åt när de först övat på mig, säger mamma förklarande och låter precis som den filosofie magister hon är.

Behandlingsrummet var fullsatt. Sjuka människor i bekväma fåtöljer med fötterna upplagda på fotpuffar. Dropp som drippade och droppade rakt in i blå vener.
De åt av medhavd förning. De som var rutinerade och kunde de gängse rutinerna.
Jag viskade till mamma, frågade om jag skulle springa ner till kafeterian och köpa oss kaffe och smörgås .Göra så som de andra, de som varit med ett tag.  Hon viftade avvärjande med handen, nej vi går på ett riktigt kafé när det hela är klar.

Sköterskan berättade om biverkningarna. Jag bad om att få en spypåse. Mamma skrattade, undrade om jag mådde illa.
Inte jag men du, sen när vi åker hem.
Nej inte förrän på fredag, men vi tar en spypåse i alla fall. Mamma är en praktiker.

Vi gick på kafé. Därefter ville mamma shoppa. Hon köpte två vita blusar i bomull.
Går det åt skogen kan du ta en av blusarna till du vet vad. Kan vara trevligt att vara fin när jag träffar pappa, fortsatte hon. Tittade på mig och undrade om jag kanske hellre ville behålla båda blusarna och bära dem när hon inte längre hade användning för dem.

Jag fingrade på spypåsen som låg i min ryggsäck. Nickade och svarade att jag gärna tar den ena blusen. Att vi delar lika.
Sen gick vi och köpte nya vårskor till mig. Beslutade mig efter en hel del skoprovningar för en tuff modell. Ungdomlig och utan tillstymmelse att vara tantig.

När jag släppte av mamma vid hennes ytterdörr gav hon mig en kram. Tackade för en mycket trevlig förmiddag, låste upp dörren och försvann in till sig.

Gode Gud, var med oss som är små, tänkte jag medan jag startade bilen, åkte hem till maken och stekte ett par isterband åt oss.
Men först plockade jag upp mina nya tuffa vårskor ur kassen och bad maken om ett omdöme. Precis som vanligt lovordade han min utsökta smak och modemedvetenhet. Strök mig med handen över ryggen och tillade att det är trevligt att ha en fru som går omkring i tuffa skor.