Det har pågått bakdanteri i vår by. Jag har inte själv hört eller deltagit i skvallret även om jag måste erkänna att jag är öppet sinnad vad det gäller skvaller. Både som givare och mottagare.
Men så kan jag bli tilldelad ett förtroende. Då kan jag hålla näbben även om det mentalt kostar på.
För en tid sedan fick jag ett sådant där förtroende som gav mig ett par sömnlösa nätter. En för mig viktig vänskap stod på spel. Jag hade dock avlagt ett löfte som i det närmaste kan liknas total tystnadsplikt och jag höll mitt ord. Att stå i mitten bärande på en hemlighet som jag inte på något sätt var inblandad i kändes mycket svårt och var skrämmande.
Skvallret i vår by är inte baserat på ett brutet förtroende. Min gissning är att det uppkommit via hörsägen och sedan spridit sig vidare för att till sist sluta med ett dödsfall. Nu nådde dock skvallret den avlidna som genast dementerade sin hädanfärd på sociala medier. Tack och lov, den döde lever och mår bra! Jag faller in i den upprymda skaran. Gläds över att själv vara vid liv men mest att den alla trott varit död också är livs levande. Allt annat hade varit en mycket stor förlust!
Samtalsforskare menar att skvaller handlar om ett socialt intresse för varandra. Vi måste skvallra för att förstå hur det är att leva. Genom skvaller delger vi varandra nyheter om en icke närvarande huvudperson. Vi förfasas, häpnas, ojar och vojar oss och lovar att inte föra nyheten vidare. Ett löfte med kort hållbarhetsdatum. Den från början snälla nyhetsförmedlingen kan sluta i förtal med förkrossande följder.
Precis som alla andra skvallrar jag. Precis som alla andra har jag blivit utsatt för skvaller. Ibland har jag blivit ledsen och upprörd, ibland har jag tyckt på axlarna och ansett att så länge folk skvallrar om mig är jag i grund och botten en intressant person. Eljest skulle ju ingen föra mitt namn och person på tal. Vilket är värst, att vara transparent och ointressant eller ett synlig föremål för skvaller?
Vi lever i ett samhälle fyllt med lättåtkomligt skvaller. Skvaller kan skapa grupptillhörighet men även utanförskap. Ur det lilla gror det stora och den som inte levererar kan inte heller få något tillbaka.
Gränsen mellan harmlöst skvaller och rena rama lögner är subtil. Så det gäller att sålla i nyhetsflödet innan vi vidarebefordrar informationen.
Eller så kan vi gå rakt på sak. Som en väninna till mig alltid inleder våra telefonsamtal:
”Hej Carina, har du något skvaller att komma med”?
