Summa sidvisningar

torsdag 19 november 2015

En broderad duk med domherrar och klena nerver


Nu faller den första snön i denna del av Svea rike. Dock ej hos oss vilket jag känner stor tacksamhet över. Så även maken. Han som tillbringar den största delen av sin vakna tid i vårt avloppsdike.
Det verkar ändå som så att jag kan lyckas med konststycket att dra upp honom ur leran så vi kan sätta oss på tåget och resa till Skåne som planerat.
Ser fram mot dagar då vi ska bli uppassade med god mat, trevliga drycker och gemytligt umgänge.

Advent närmar sig med stormsteg. Det påannonseras om att det är dags för inköp av julklappar och allt annat som hör julen till. Telefonförsäljarna är heta på julgröten och ringer mig dagligdags för att locka mig med trevliga julerbjudanden. De vill att jag ska köpa allt från broderade dukar föreställande domherrar till ge-bort-prenumerationer. Ståndaktigt säger jag nej, blockerar numret för vidare samtal men de luringarna har andra telefonnummer de kan använda sig av. Varpå nästa påringning är ett faktum.

Det är egentligen synd om telefonförsäljare. De blir oftast bemötta med hårda och otrevliga ord. Unga människor som har telefonförsäljning som ett förstagångsjobb. Även vår son hoppade i ungdomen på denna form av arbete. Hela familjen köpte därmed hälsobringande piller som skulle främja både kropp och själ. Jag svalde till frukost dessa piller i all oändlighet tills de härsknade och hamnade bland soporna.
Det blev ingen lysande karriär i telefonförsäljningsbranschen för sonen trots löften om guld och gröna skogar. Inte ens den superduperbra dammsugaren som klarade allt lyckades han kränga och gav därför upp och började köra taxi istället. Vilket visade sig vara lika dåligt inkomstbringande som telefonförsäljning. Kanske inte lika dåligt, men näst intill. Nu har han även stuvat undan den yrkesbanan så långt det bara är möjligt men ute i vårt förråd hänger hans taxijacka i sin tragiska ensamhet viss om att den aldrig mer kommer till användning.

Denna dag är vikt åt mig själv. Skrivarboden för hela slanten. Till mitt sällskap har jag ledarhunden eftersom hans matte är på kurs i Vadstena. Nöjd i vällusten att ha semester sträcker han ut sig med små suckar medan jag funderar över artikeln som ska handla om Norrköpings exploatering av nybyggnationer av bostadshus.
Parkeringsplatser ska bort och ersättas med de nya husen, vart bilar hädanefter ska parkeras vet jag dock inget om. Det får bli nästa uppslag, en annan gång. Själv är jag inte i något stort behov av parkeringsplats i de centrala delarna av staden ty jag håller mig så långt borta från gator och torg som det är möjligt. Stadsvimlet ger mig endast klena nerver.