Summa sidvisningar

torsdag 15 januari 2015

Sneakers och solcellsinstalation



Det var glashalt på den stora parkeringsplatsen. Jag spände lårmusklerna, vaderna och ryggen när jag stelt och försiktigt satte den ena foten framför den andra och sakta gick mot huset på andra sidan parkeringen.
Bredvid mig gick en ung dam och det klickade för varje steg hon tog. Hennes vita fina sneakers hade fått broddar under sulorna och den unga damen såg en aning generad ut.

-Tycker du att det är lite pensionärsvarning nu när jag har broddar på fötterna? frågade hon.
-Nej hur kan du tro det? Du ser väl inte ut som nån pensionär heller svarade jag.

Nu funderade jag inte så mycket på hennes klickande broddar, tyckte tvärt om att hon var en förståndig flicka som frågade på sin arbetsplats om någon hade broddar att låna ut. Vilket någon hade, kanske denne någon bara har ett år kvar till sin pensionering. Vad vet jag.
Nej det jag funderade över var hur vi skulle ta oss upp på taket till Norrköpings gamla mejericentral. Hade det varit sommar hade jag inte känt någon större oro men nu tyckte jag att den verkligen var befogad. Min oro. Eller kanske mest oron för den som hade mycket långt kvar till pensionsåldern och som nu trippade med sina sneakers bredvid mig. Henne kände jag en viss oro över.
Själv var jag skodd i rejäla kängor med kraftiga sulor, visserligen iakttog jag största försiktighet, men att klättra på ett glashalt tak med sneakers, ja det kanske inte var så tillrådligt.

Vi kom fram och gick in i byggnaden som vittnade om att det en gång i tiden ystats ost, skummats grädde och kärnats smör i lokalerna. Dessutom var golvet i ett material som gjorde att de broddförsedda sneakerserna for omkring lite hur som helst.

Flera trappsteg senare nådde vi taket och klev försiktigt ut på den isiga och såphala plåten. Klättrade uppför en lite stege och så var vi framme vid den solcellsinstallation jag skulle fota. Flickan kanade runt solcellerna medan jag själv klamrade mig fast vid ett litet utstickande tak. Att fota med en hand är svårt, bilden blev en aning sned och ena hörnet hamnade till och med utanför bilden. Men chefsredaktören har inte klagat på mig. Hon kanske är tacksam att jag kom helskinnad från uppdraget.

När jag åkte hem sken solen och jag fick plocka fram mina solglasögon ur handskfacket.
"Gött, tänkte jag, "gött nu är i alla fall solen här så snart är det väl vår då."

Idag läste jag i tidningen att stormen Rachel är på väg hit från Storbritannien. Ja alltid är det något som irriterar.