Summa sidvisningar

torsdag 4 april 2019

Ett harmlöst nyp och en fridfull tanke


Förmiddagen har ägnats vid mitt bakbord. Utomhusfika ligger nära till hands så här i vårtider. Då är hembakat ett måste.
En åskådare satte sig tillrätta på kökskaklet. Följde mitt handlag med stort intresse. Klokryparen, eller som den också benämns, bokskorpionen har vaknat till liv.

Varje gång jag ser den lilla miniatyrskorpionen som har giftkörtlar ofarlig för människor i sina klor förs tankarna till biologilärarinnan jag hade på högstadiet.
Jag var en ständig källa till hennes usla humör. I vuxen ålder har jag förstått att jag var en sådan tonåring som fick den mest härdade lärare att falla baklänges. Sluta ögonen och önska mig någon annan stans och att det snart skulle ringa till rast.
Jag fullkomligt drev lärarinnan till vansinne. På den tiden kunde en uttröttad lärare kasta ut sin elev genom dörren och i hårda ordalag be illbattingen hålla sig utom synhåll resten av lektionen utan att det ledde till föräldrastorm.
Många biologilektioner satt jag utanför klassrumsdörren och tänkte över mitt usla beteende. I alla fall hoppades lärarinnan att jag gjorde det så jag vid nästa lektion  uppvisade respekt och gott uppförande.

Elaka tungor hävdade att lärarinnans man var blind men genom ett mirakulöst under fick synen tillbaka. Då han såg sin käresta för första gången under deras äktenskap blev han så förfärad att han omgående begärde ut skilsmässa. Kanske fanns det en gnutta sanning i ryktet. Min mamma som håller ordning på vilka som faller ifrån berättade för ett tag sedan att hon sett en dödsannons av min gamla biologilärarinna. I annonsens avslutning fanns en uppmaning till alla som tänkte hedra hennes minne. Istället för blommor, skänk en slant till Synskadades Riksförbund.

Sammankopplingen mellan biologilärarinnan och klokryparen borde vara föga förvånande. Spindelarter som denna torde vara en biologilärarinnas kunskapsområde. Men när jag i vuxen ålder med man och barn kontaktade henne i ämnet klokrypare höjde hon säkerligen på ögonbrynen. Efter att för första gången stött på den lilla bokskorpionen ringde jag henne för konsultation.
Vad jag minns hade vi ett trevligt samtal. När jag fått förklaring och artbestämning fortsatte samtalet. Hon gladdes åt min utveckling i hyfs och fason samt påtalade glädjen över den överraskande kontakten.

Idag när bokskorpionen intresserat studerade hur jag formade kakor och bullar på bakbordet tänkte jag lite extra på biologilärarinnan. Frid över hennes minne!