Summa sidvisningar

onsdag 11 oktober 2017

Varning för lösdrift och en unison luftsmocka


För något år sedan stod maken uppflugen på en stege, något med taket skulle fixas. På vägen dök två hurtfriska damer upp. Stunds i stegen och stavarna pendlade i takt med fötterna. Båda tvärstannade och ropade på maken.
"Kom till PRO och dansa med oss".
"Nej jag vill inte. Fråga Carina istället".
Vilket befängt förslag. Han vet att jag varken kan eller är intresserad av pardans.
"Henne vill vi inte ha med. Det är karlar vi är ute efter. Dessutom är hon minderårig", gastade damerna.
Maken höll sig hårt fast i stegen medan damerna ryckte i byxbenen för att få med honom till dansgolvet. Till sist gav de upp och fortsatte sin stavgång med lika spänstiga steg som då de först dök upp.

Igår gjorde jag mina lovar runt PRO-lokalen Mariehult. Ljud från musikanläggningen trängde ut genom de stora fönstren till den lokal som en gång i tiden varit matvaruaffär.
Det kan inte skada att kolla läget, vad pensionärerna egentligen håller på med, tänkte jag. Om ett par år har jag åldern inne och därmed kommer jag att bli insläppt i pensionärsgemenskapen.
En varningstriangelskylt är uppspikad på lokalens vägg. Om skylten vill påkalla bilisternas uppmärksamhet gällande pensionärer på lösdrift längs med gatorna eller om skylten varnar för  pensionärer i största allmänhet går inte att riktigt fastställa.

Däremot vet jag med största säkerhet vad skylten ej genomfart betyder. En sådan skylt är uppsatt vid parkeringen vid Centrumtorget i Skärblacka. Där gäller medsolskörning. Inget annat. Vilket en dam rattande sin bil ej observerat. Bekymmerslöst kom hon farande motsols varpå våra motorhuvar möttes med en luftspalt på cirka tre ynka meter.
Jag tecknade åt damen att backa, vända och köra åt rätt håll annars klarade jag inte av att styra in min bil i parkeringsrutan.
Damen visade sig vara av den mer ilskna sorten varpå hon gav mig en ordentlig skopa ovett.
Det var kanske inte det värsta. Hon röt att hennes gamla mamma skulle lastas på vilken stod en bit bort och väntade. Lastas på!
Möjligtvis var damen speditör till vardags eftersom hon liknade sin mamma vid ett gods.
Ilskan rann till även hos mig och jag fräste att hon nog inte borde köra bil om hon inte kan tyda de mest enkla förbudsskyltarna. Hon kontrade med att det minsann inte är så lätt att köra bil i Skärblacka. Jag skakade beklagande på huvudet, parkerade min bil och gick därefter förbi den gamla mamman som såg smått orolig ut.

Frissan som skulle ta sig an min kalufs blev upplivad då jag något irriterad berättade om det dramatiska händelseförloppet som pågått på parkeringen. Min föregångare i frisörstolen var av manligt kön som mumlade något om kärringar och bilkörning. Varpå frissan hötte med hårblåsen mot hans nyfriserade huvud och bad honom vara tyst. Han krympte en aning i klippkappan och såg smått generad ut. Munnen hade varit lite snabbare än tanken. När han hade betalat och skulle gå tittade han åt mitt håll och manade mig att köra försiktigt i trafiken.
Frissan och jag gav honom en unison luftsmocka, han flinade och försvann.

Stundom kan det annars fridfulla Skärblacka liknas vid rena rama vilda västern när medborgarna är ute och kör bil. Men så har vi också ett komplicerat vägsystem i de centrala delarna av byn vilket kan vara förmildrande orsaker till vissa incidenter som uppstår i trafiken.