Summa sidvisningar

lördag 12 mars 2016

Baklava och söt honung


Vi satt mitt emot varandra. Varsin mugg med rykande hett kaffe. Han frågade om jag ville ha socker i kaffet. Jag skakade på huvudet men önskade att han frågat om jag ville ha en skvätt mjölk.
På ett fat tätt intill min kaffemugg, ett fat med baklava. Nybakade. Perfekt frasig filodeg. Fyllda med pistagenötter, mandlar, valnötter och svagt doftande honung.
Utanför fönstret började lördagstrafiken göra sig gällande. Bildäckens susande trängde in genom fönstret. Bilar till och bilar från. Ingen som vet vart de ska, inget som vet vart de kom ifrån. Endast bilföraren själv vet den bestämda destinationen.

Du kan kalla mig Marco, sa han. En mix av engelska och svenska. Vi valde språk lite som det behagade.
Jag tog den första baklavan. Stoppade in hela den lilla kakan i munnen. Malde med käkarna, blundade och lät några små vällustiga ljud sippra ut mellan tuggan av filodeg och nötter.
Jag befann mig i baklavans himmelrike.

Han skrattade. Kritvita tänder. Korpsvart hår som var hopdraget till en tofs i nacken.
Fatet fylldes på allt medan bakverken försvann, in genom munnen, passerade matstrupen och hamnade i den magsyreskvalpande magsäcken.

Marco från Syrien. Som tröttnat på att gå på gym och sitta ensam i sin enrumslägenhet. Som längtade efter sin mamma och pappa, systrar, bröder och vänner. De som är kvar i Syrien. Knastrig och dålig telefonkontakt.

Han tröttande på ensamheten och startade ett bageri. Kakkulturer som möts. Det sockersöta svenska möter det honungssöta syriska. Marcos kakor är endast sötade med mandel, nötter och honung.

Ni svenskar har för mycket socker i era kakor. Less sugar and you can eat more. Leende mun och leende ögon.
Jag saknar min familj. Att åka hem är en omöjlighet.
Vad händer om du åker hem?
Han fortsatte att le men leendet nådde inte längre ögonen. Han ryckte på axlarna och jag förstod att jag inte skulle fråga något mer.

Marco från Syrien har skapat sig ett eget liv i vårt land. Startat ett baklavabageri. Han gillar Sverige och svenskarna. Det var så han sa.
You are a nice pepople.

I want to take cakes home to my husband!
Du får så många du vill, gratis, sa Marco. Jag protesterade. Ge inte bort något, det måste du lära dig som egenföretagare. Jag höll fram mitt betalkort.

Marco från Syrien. Med förhoppning om att hans bageri ska expandera. Hans kunder är uteslutande svenskar, nyfikna på att få äta baklava bakat enligt recept som kommer från ett land där människor lever i fruktan.

You Swedes are a nice people. Han räckte över en plastlåda med genomskinligt lock. Den var fylld med nybakad baklava.