Summa sidvisningar

söndag 12 mars 2017

HotNailPunktCom och nattmaran


Jobbsöndag. Dessvärre känner jag mig urlakad. Skulle helst av allt vilja stanna hemma och studera dagens väder som inte riktigt vill bestämma sig.

På sociala medier diskuteras Mello. Fel låt vann, naturligtvis, vad annat är att vänta. Själva låten i sig var kanske inte helt fel, men klädseln! Ack och ve, en gosse i kostym tog hem hela rasket och genast kommer stenarna i rullning.
Owe kan i alla fall äta tårta i lugn och ro vilket måste överväga den usla placeringen.

Åter till min trötthet. Jag vaknade i natt med ett ryck. Klockan visade sig vara 03.20. Med stor fasa insåg jag att jag sumpat ett inbokat besök som skulle ha skett i fredags kl. 12.00.
Mycket penibelt eftersom jag lovat dottern att ta hand om hennes häst och se till att den kom under vård på utsatt dag och tid. Snabbt insåg jag att det skulle bli jag och ingen annan som kom att få punga ut med straffavgift för uteblivet möte.
När jag låg där i mörkret och kände hur ådern på halsen pulserade kraftigt och pannan blev fuktig av svett kände jag att något var fel. Jag fick inte det hela att gå ihop. Hästen skulle till HotNailPunktCom vilken nagelterapeut Pia står som ägare till. Pia är den som sköter om mina naglar och jag kan inte erinra mig att hon även tar hand om bekymmer relaterat till hästar.
Men eftersom jag tidigare under veckan på uppmaning av vår dotter skickat ett sms till Pia med en förfrågan om dag och tid för ett hästbesök och därefter mottagit ett svar med inbokad tid måste det vara så.

Jag famlade efter mobiltelefonen. Visserligen hade morgonen inte ännu randats men när Pia på morgonkvisten vaknade till skulle hon se att jag skickat henne ett sms med en ursäkt om att varken jag eller hästen dök upp i fredags.
Men vad skulle Pia göra med kusen? Jag förstod inte riktigt. Pia verkar dock vara en kvinna utrustad med diverse egenskaper så jag kunde inte utesluta att hon även besitter kunskap om hästens anatomi. Hur skulle hästen komma till henne? Jag törs inte rida den, inte heller har vi någon hästtransport. Var skulle vi vara med hästbehandlingen? På parkeringen utanför nagelsalongen? Eller skulle Pia komma till stallet och stod där i fredags medan hon surnade till efter att förgäves ha väntat på mig som aldrig dök upp?

Tankarna började klarna. Men helt säker var jag inte. Därmed klev jag upp ur bädden, gick ut i köket och tog fram min kalender. Jag såg tydligt framför mig att jag nedtecknat HÄST på fredagens blad.
Med stela fingrar bläddrade jag upp fredagens datum. Fredagen den 10 mars skrattade mig rakt upp i ansiktet. Bladet var tomt. Inte en enda anteckning om åtagande av något slag var där skrivet.
Krampen i magen släppte, inga straffpengar behövde lyftas från kontot men det viktigaste av allt, min heder var i behåll. Inte från något håll kunde jag anklagas för att inte passa tider.

Jag hällde upp ett glas vatten, drack i djupa klunkar och gick sedan tillbaka till sängen. Kröp ner under täcket och tänkte; precis så här var jag den gången för många år sedan då jag började bli sjuk.
Jag bör nog bromsa livet lite grann. Vilket jag också har haft på känn. Därför har jag sagt nej till vissa grejer jag blivit ombedd att göra. Bara för att jag är värd det.