Summa sidvisningar

torsdag 3 september 2015

Hönsberget, Berga och baby shower


Nostalgiresans första dag. Med glädje har jag följt med maken till hans barndomsminnen. En plats där hans mor och far brukade den Värmländska gården. Åtta mjölkkor och två hästar.

Allt var sig likt men ändå så olikt. Skiften som ersatts med nya skiften. Marken utarrenderad, huset moderniserat och fyra hästar har ersatt de som för länge sedan gnäggat färdigt. Kanske slutade de som rökt kött på knäckebröd. Ingen som vet.

Välvilligt folk som bjöd på kaffe i trädgården på Hönsberget. Där vi stannade för att fråga. Om de visste. Om de kom ihåg. Om de ville berätta.
Främmande människor som endast delade trakten och namn som är jordade med de obekanta besökarna. Även om jag befinner mig långt ut i periferin  blev jag berörd.

Gården låg kvar utefter grusvägen bortom Hönsberget. Ladugårdsgolv och loggolv som trampats av fötter som jag en dag skulle lära känna.

"Kom in, kom in, vill du se inne i huset där du har bott"?
Järnspisen stod kvar. Likaså den stora öppna spisen i stora rummet. Annars var inget sig likt.

Vattendraget där gäddorna slog var endast en liten brun göl.

Maken pekade och visade. Berättade och jag lyssnade. Han såg glad ut.

Jag förundras över människornas vänlighet. Kaffe och rosa cup cakes. De hade haft baby shower på Hönsberget. De skulle bli mormor och morfar. Några rosa bakverk hade blivit över. Nu bjöd de främlingar att sitta ner på trädgårdsstolarna. De tog sig tid. Timmarna gick.
De pratade om folk och gårdar. Jag lyssnade.

Vi tackade för oss. Tog artigt i hand och de ville ha visitkort.

På den forna barndomsgården kom ägaren ut. Förvånad. Också han tog sig tid. Tiden gick fort. Vi tackade och tog i hand. Så pumpade han våra bildäck. Alla fyra. Han hade däckhotell i ladugården, där de åtta korna en gång stod och idisslade. Han kunde det där med däck och såg att det fattades luft.

Jag har bokat hotell i Karlstad. Ankomst igår och avresa idag. Fast vi kom idag och åker i morgon. "Det går inte att alltid hålla ordning på dagarna," sa den gravida hotellreceptionisten och gav oss ett rum.

Undrar om hon tänker ha något baby shower och äta cupcakes?

Maken tar en tupplur medan jag skriver min blogg. Sin barndomsresa har han gjort tillsammans med mig. Det finns glädje i det nostalgiska. Och lite vemod. Två passande sammansatta komponenter.