Summa sidvisningar

söndag 20 oktober 2013

Randiga fötter och ansvar



På ett par dagar har naturen fått ett nytt utseende. Löven som med sina färger bedårat ligger som en tragisk prasslande matta runt trädens stammar och grenarna sträcker sin nakenhet mot den höstlika himlen.
Vår båt ligger uppdragen på strandkanten, sommarens roddturer blir ett längtansfullt sommarminne under mörka vinterdagar och i trädgården har vi påbörjat höststädningen.

I morse studerade jag mina fötter och Roms sol har markerat placeringen av mina skors remmar och gett fötterna vita ränder. Ännu ett minne där den solbrända huden dock kommer att blekna efter några veckor.

För butiksägaren i vår matvaruaffär har den här hösten varit efterlängtad. Han storsatsar på sin butik med en rejäl utbyggnad och det är snart dags för en nyinvigning av den nygamla butiken. Vi kunder har i flera månader kunnat följa arbetet och glädjen och förhoppningarna hos den driftige ägaren går inte att ta miste på.
Det är ett lyft för vår ort och roligt att det satsas på det nya som ska heta Kullerstad Torg. Det gamla torget ligger näst in till öde efter att matvarubutiken som låg där slagit igen och människoströmmen avtagit. Jag ser med stor spänning fram mot den nya samlingsplatsen och vad som kommer att erbjudas.

Så kommer tankarna på allt ansvar som ligger bakom. Kundunderlaget får inte dala, delar av intäkter som omvandlas till utgifter, personalansvar, utbudet av varor som ska tillgodose vårt behov, klagomål ska bemötas med respekt eftersom vi i vårt land har den uppfattningen om att kunden alltid har rätt, konkurrens från storbutiker i staden och egentid som får tas ut om utrymme finns.

För mig är den här hösten helt befriad från ansvar. Jag är nu en privatperson utan andra bekymmer än det som hör till vardagen. Tiden förvaltar jag på det sätt som passar mig bäst och jag hinner med att se och uppleva det som händer runt omkring mig.

I morgon ska jag ringa någon som jag bryr mig mycket om. Hon har drabbats av den sjukdom som i värsta fall kan ta tiden från en människa.

Tiden är ingen självklarhet och den går varken att stoppa eller vrida tillbaka. Men vi kan försöka att vara rädda om den tid vi har och förvalta den på bästa sätt. Men ibland kan just det vara livets svåraste utmaning.