Summa sidvisningar

måndag 10 oktober 2016

Blått är flott och gult är fult


För en tid sedan promenerade jag förbi en liten sjö. Vatten så mörkt att jag inte kunde urskilja sjöbotten. Bredvid den lilla sjön växte lövträd. De kala grenarna sträckte sig upp mot hösthimlen efter att löven singlat ner och lagt sig likt konfetti i olika färger på stora delar av den spegelblanka vattenytan. Färgerna gav mig en slags energi. En pirrande glädje i maggropen som växte sig stark och spred sig runt i kroppen.

Chromoterapi, ett annat ord för färgterapi, är en metod att hjälpa människor som lider av psykisk eller fysisk ohälsa. Jag har tidigare aldrig reflekterat så mycket över att människan påverkas av färger men när jag blickade ut över det färgbeströdda vattnet kände jag verkligen att det berörde mitt innersta på ett mycket positivt sätt. Så färgterapi är nog ett bra alternativ till mediciner för den som lider av ohälsa.
Möjligtvis blev färgerna i kombination med den omkringliggande naturen en harmoniförstärkare. Vad jag kommer ihåg har jag aldrig tidigare påverkats så starkt av färger även om jag gillar de flesta färger som förekommer i färgskalan. Mest blått, det är min favorit.
Kanske beror det på att just blå färg har en lugnande inverkan och passar mig väl som den impulsiva person jag är. Det bästa vore kanske att jag ständigt ekiperade mig i blått för att hålla nere mina impulshandlingar på en lagom nivå. Men det vore nog trist, när jag tänker efter. Att ständigt gå omkring i lugnet. Rött aktiverar produktivitet men också stress. Så det är inte det ultimata för min del.
Gult är nog mer passande för gul färg ger livsglada personer lyster och tyder på en nyfikenhet att utforska omgivningen med öppna ögon medan den som klär sig i vitt vill synas men inte delta i samtal med andra människor.

Jag pratar gärna med människor, oavsett om jag känner dem eller inte. Därför är det ganska förvånande att jag ofta klär mig i vitt. Må hända skulle jag vara i behov av en färganalys för att utröna vad jag egentligen passar bäst i.
Eller så fortsätter jag i samma spår som jag alltid gjort. Klär mig i de färgnyanser som gör mig glad och nöjd till kropp och själ utan att låta någon expert vara med och tycka. Strunta i det psykologiska perspektivet i detta mångfacetterade område som omfattar färgskalans upplevelse.

Nu ska jag ikläda mig mitt blå förkläde och förbereda lunchen. Det blir kalops idag. Med rödbetor. Brunt och rött på den vita tallriken. Med inslag av orange från morötterna. Orange står för livfullhet, fart och fläkt men även för glamour, vänskap och generositet.
Jag är viss och säker om att det blir en mycket smakfull måltid för både öga och smaklökar.