Summa sidvisningar

måndag 9 juni 2014

En samlare och Nora



Idag som så många andra dagar körde jag över vår kommungräns och in i grannkommunen. Jag skulle besöka ett hem, ja närmare bestämt sextio hem där jag med nyfikenhetens törst öppnade dörrar till olika rum, förflyttade mig våning efter våning åt båda hållen och såg efter vad de välfyllda skafferihyllornas burkar och påsar innehöll. Kikade in genom gardindraperade fönster och pillade på prydnadssaker. Innevånarna satt helt stilla med stela ögon och jag kunde rumstera om helt ogenerat.

Hemmens olika karaktärer skilde sig markant, vissa var från 1900-talet medan andra sent 1970-tal. Jag såg tydligt hur möbelstilarnas mode växlade år från år, både i form och färg. Det enda gemensamma dessa hem hade var att allt var i miniatyr. Pyttesmå grejer men ändå så naturtrogna och levande. Det kändes som om jag ville krypa in i varje tidsepok, både den som varit före mig och den som jag själv levt i bara för att få uppleva känslan att sitta i en fåtölj där förlagan i riktigt format designats av Arne Jacobsen, dricka te tillsammans med en fin fru eller baka bröd i ett stort gammeldags kök, ta ut limporna ur den vedeldade ugnen för att sedan skära upp det vid skänken.

Kvinnan bakom samlingen av ett sextiotal dockskåp har samlandet som sin hobby men även som rehabilitering av sin sjukdom. Vilken fantastisk möjlighet att på så sätt glömma bort det onda, om än bara för en liten stund!
Vi kunde konstatera att eftersom vi var jämngamla fick vi våra dockskåp av märket Lundby ungefär samtidigt. Enda skillnaden var att hon i sin varsamma lek som barn bevarat sitt där även alla möbler var intakta. Själv förmanade jag mitt inre att jag som vuxen inte förstått att mitt dockskåp en dag skulle komma att bli ett värdeföremål, en raritet. Vart det har tagit vägen har jag ingen aning om, antagligen har mina barnfingrar när de blivit vuxenfingrar ersatts av nya små fingrar och dockskåpet har till sista hamnat bland alla andra uttjänta föremål som kasserats.

När jag gick runt bland de olika dockhemmen letade jag efter Nora. Hon syntes inte till någonstans, inte heller hennes make advokaten Torvald. De som levde i det perfekta hemmet där fasaden till sist krackelerade. Nora, som lämnade sin man för att kliva ur gestalten som docka och bli en människa. Upprörande slutscener av många  under senare hälften av 1800-talet. Idag svalnar skvallrens nyheter snabbt när någon från båda könen väljer att lämna sina övergödda prydliga dockhem för att flytta in i något nytt.

Det gäller att vara rädd om sitt dockskåp så det håller hela livet ut!