Summa sidvisningar

tisdag 26 mars 2019

Sjösjuka och berikande hjärtan


Dagen har inletts med kraftig blåst. Vid frukostbordet kunde vi konstatera att småfåglarna hade svårt att hålla rätt kurs då de siktade in sig på sitt egna bord för att äta sin frukost. På Glan försvann sjöfåglarna och dök på vid nästa våg och jag blev rent utav sjösjuk av skådespelet sjön bjöd på.

Jag kände medlidande med fåglarna som tvingas vistas ute oavsett väder. Det slog mig att det går att känna medlidande över mycket. Även medmänsklighet. En viktig egenskap som enligt många anses vara berikande det egna hjärtat. Medmänsklighet för oss närmare varandra, en påminnelse att vi inte är ensam ute i kylan.

En äldre kvinna som jag lärt känna bad mig om hjälp. Visst, jag ställer alltid upp om det behövs. Men, det finns de som har kompetens, utbildning och förmåga att gå längre än vad jag kan i specifika fall. Därav ringde jag vårdcentralen för rådgivning.
Bemötandet jag fick var så långt ifrån medmänsklighet det går att komma. I dagens samhälle ska vi klara oss på egen hand. Här ska inte någon självutnämnd samarit ta till orda. Eller be om goda råd via sjukvårdens inrättningar. Det handlar om ansvar. Precis, jag känner ett ansvar för någon som behöver hjälp visa sjukvården!

Samtalet var dömt att misslyckas redan inledningsvis. Det jag trodde skulle bli en kraft till förvandling blev istället till ett mänskligt avståndstagande där budskapets innebörd löd "sköt dig själv och skit i andra".
Skrid till handling, uppmanade mitt inre. Och jag löd min inre röst och knäppte bort samtalet.. Mitt i och rakt av. Respektlöst och brutalt. Få straff är så kännbara som att slänga på luren i någons öra. Även om det inte i dagens moderna samhälle då uteslutande alla har mobiltelefoner går att slänga på luren. Effekten liksom uteblir en smula genom att bara trycka bort ett samtal. Men jag kände mig rätt nöjd med mitt agerande trots allt.

Hur det gick med kvinnan? Jodå, jag fick henne till vårdcentralen. Min medmänsklighet förbjöd något annat. Öga mot öga med vårdpersonalen löste sig problemet. Det gäller att inte ge upp i första taget. Närkontakt borde utskrivas på recept och inte enbart skötas genom telefon. Belöningen för min medmänsklighet blev en semla. Medmänsklighet i vardagen gör världen lite bättre att vistas i.