Pinaler och fyra generationer

Idag förde mitt frilansande arbete mig till en plats där fyra generationer varit verksamma. Medan jag väntade att den fjärde generationens företagare skulle bli klar med sitt för att sedan ägna sig åt mig och det jag ville fråga om vandrade jag runt på egen hand och såg mig omkring. Där fanns saker jag aldrig tidigare sett eller ens begrep vad de används till.
När jag plötsligt upptäckte en liten visp som hängde på en spik bland alla verktyg förstod jag att jag på ett nästan overkligt sätt hamnat i Sven Nordqvist värld. Jag hade blivit föga förvånad om små varelser hoppat fram ur skrymslen och vrår och jag måste så här i efterhand erkänna att en aning besvikelse föll över mig att så aldrig skedde. Det som ändå förvånade mig var vad vispen egentligen fyllde för funktion bland allt det andra. Kanske det inte ens var en visp för redning av mjöliga såser?!

Allt var intakt sedan staren i slutet av 1800-talet. Märken från de tidige generationerna fanns kvar, till och med den gamla stolen där en vilande bak i arbetskläder suttit medan räkenskaper som utgifter och inkomster gjorts.
Tidskrifter med tunna, sköra sidor där trycksvärtan bleknat och bladen gulnat, kassaböcker med snirklig skrift och i dagens mått små summor skrivits ned med blyertspenna. Säkrad inkomst och levebröd.

Trappor nötta av grova kängors travande upp och ned, ålderdomliga maskiner som fortfarande är i bruk och framställer produkter för försäljning.

Då fanns inga hypermoderna gym och jag är både viss och säker att efter arbetsveckan värkte både ryggar och knän. Inga kontroller av säkerhetsanordningar, drift eller mänskliga kroppar.
Idag lyfttekning och myndighetskontroller.....

Tiden hade stannat där den var, då en gång, och det kändes andäktigt att stå mitt i den historiska atmosfären
där de döda var vid liv genom forntidens ting.

Företagaren var stolt över sina förfäders verk och den egna viljan att fortsätta där hans far slutade. Jag tänkte, många fler än honom har tagit över sina fäders sysslor men byggnader och lokaler har ändrat planlösning, moderniserats och datoriserats. Allt för den ekonomiska vinnings skull. Det gamla ersätts med det nya och välfärden sprider ut sig som en klick smör i en het stekpanna.

Här fanns inga krav annat än omsorg för råvaran och kundens belåtenhet att få med sig prima vara, helt utan tillsatser av gifter och bekämpningsmedel.

Gången tid som lever än idag och jag insåg det unika i att vårda ett arv utan förstörelse.