Summa sidvisningar

fredag 12 juni 2020

Tragiska rester och livets återkomst


När mamma flyttade till Skärblacka och fick en egen liten trädgårdstäppa ville hon börja odla. Visserligen i liten skala och precis som jag befarade uteblev den där prunkande trädgården hon föresatt sig låta växa fram. Mamma hade inga gröna fingrar.  Varken blommorna på fönsterbrädet eller i den nyinförskaffade trädgården överlevde någon längre period.

Mamma hade en enormt stor boksamling. Hon behövde inte någon dator för att googla det hon sökte. Allt hon behövde ta reda på fanns i hennes böcker. Så även kunskap om trädgårdsodling trots att hon tidigare aldrig ägt någon trädgård. Intresset fanns dock och då krävdes sålunda faktaböcker i ämnet.
Mamma bläddrade och läste. Antecknade och skapade en inköpslista över de växter hon ämnade plantera.
Högst upp på listan stod buddleja. Eller fjärilsbuske som den också kallas. Mamma läste för mig: Buddleja tillhör familjen flenörstväxter och kommer från Kina. En utmärkt källa för fjärilar som söker nektar.
Den är säkert fin. Köp en sådan så får du fjärilar på köpet, uppmuntrade jag henne.

Buddlejan dog efter den första sommaren. Några torra tragiska pinnar återstod av sommarens grannlåt. Mamma jämrade sig och jag lovade att ta bort den så hon slapp se eländet. Ett löfte som  föll i glömska. Som tur var. För när våren kom ringde mamma och med upphetsad röst förkunnade hon att det var liv i fjärilsbusken. På något häpnadsväckande sätt lyckades den överleva och blommade därefter duktigt varje sommar och bit in på höstkanten.

När mamma låg på sitt yttersta började gröna blad visa sig på buddlejans grenar trots att våren ännu inte infunnit sig. Jag gick ut och bröt av en liten kvist, så stor att den rymdes i en äggkopp. Jag strök kvisten över mammas hand och sa, känn din fjärilsbuske håller på att slå ut.
Mamma mumlade något och jag var tvungen att luta mig över henne för att höra.
Halleluja, halleluja, viskade hon och fingrade på de späda bladen.
Jag ställde äggkoppen på bordet bredvid hennes säng så den skulle vara nära henne.
När mamma dött tog jag med mig äggkoppen med kvisten hem till oss. Placerade den i vårt sovrumsfönster och efter någon vecka hade kvisten släppt fram smala vita rötter. Jag planterade kvisten i en kruka och växtkraften tog fart. Den lilla krukan fick snart ersättas mot en större. När risken för nattfrost var över ställde jag ut krukan på altanen och för några dagar sedan började den blomma.
Idag kom fjärilarna. Den första fladdrade i ryckiga cirklar runt mitt huvud innan den landade på en av de djupblå blommorna. Jag log mot fjärilen och sa, jaha du kommer nu när hallelujabusken blommar.

I höst ska jag plantera ut buddlejan i vår trädgård men i sommar ska den få vara på vår altan. Fjärilen kommer troligtvis tillbaka och då ska den inte behöva leta efter sin fjärilsbuske.