Summa sidvisningar

torsdag 28 april 2016

Mitt oberoende och en söt tablett med mintsmak


Tänker inte orda om vädret, det börjar bli uttjatat.
(Vill bara nämna att det snöar i Nyköpingstrakten medan regnet dundrar på taket hemma hos oss).

Jag har sett en gullviva, kanske blir det fler om några dagar. Nästa vecka till exempel. Då kommer värmen.

Träffade en kvinna idag. Vi hade mycket viktigt att tala om som ska ut i tryck i sinom tid. Vi drack varm choklad. Samtalet dalade mellan allvar och glädje. Vi halkade in på privata saker, inte så konstigt eftersom vi sedan tidigare känner varandra.
Att röka cigaretter var ett av det mer privata inslaget i vårt samtal. Vi var enade. Rökning är ett dyrbart fördärv. Hon skulle sluta, sa hon. Fast å andra sidan så höll hon hela tiden på med att sluta röka. Det ville sig inte riktigt, men kanske någon gång skulle det lyckas. I framtiden.

Jag svalde den sista slurken av min varma chokladdryck. Därefter stack jag ner handen i bakfickan på mina jeans och med tummen och pekfingret fiskade jag upp en vit rund tablett. Tryckte ut den ur tablettkartan och stoppade den i munnen. En ganska söt tablett med mintsmak.

Har inte snusat på fjorton dagar nu, berättade jag för kvinnan tvärs över bordet.
Hon nickade och såg både glad och medlidsam ut på en och samma gång.

Jo för så är det. Jag är en snusare. Kanske inte många som vet men det är faktiskt sant. Men eftersom jag inte snusat på fjorton dagar kan jag nu berätta det för alla som inte känt till mitt nikotinberoende. Eller före detta nikotinberoende. Nu är jag ju snusfri. Sedan fjorton dagar tillbaka.

Bra, sa maken. Blogga om att du snusar, eller har snusat. Han rättade sig själv. Du kommer att chockera några men det gör dig inte till någon sämre människa för det. Jag älskar den mannen högt och innerligt. Han har dessutom aldrig under snart femton år klagat över mitt snusande.

Hur är det då att vara snusfri? Inget roligt vill jag påstå. Dessutom är jag konstant godissugen. Och hungrig. Jag genomgår en gödningskur och står på kraftig tillväxt. Märks redan tydligt. Det spänner och stramar runt mage, höfter och lår.
Jag suger ihärdigt på den vita tabletten som smakar mint och ska verka för att abstinensen lindras. River i skafferilådorna efter substitut. Choklad, karameller eller strössel ämnat till att ge vaniljglass extra finish. Vad som helst går bra bara det är ätbart. Hittar en tub räkost i kylskåpet. Skruvar av korken och trycker ut en rejäl klick direkt på tungan. Brer tjock med smör på en knäckebrödsskiva, skär rejäla bitar av den dyra parmesanosten, tuggar och sväljer. Fortsätter min jakt på något att stoppa i munnen. Torra cornflakes går också bra. Tillika riven kokos och okokta makaroner. Tänkte testa en näve grahamsmjöl men hade tack och lov en inre spärr som sa åt mig att låta bli.
Tänker att snart, mycket snart hamnar jag i ett tillstånd av galenskap.

Fina flickor snusar inte. Eller jo, nu för tiden snusar flickor lika friskt som det motsatta könet.
Ingen höjer på ögonbrynen när en flicka halar fram den runda dosan och lägger en prilla under läppen.
För min del är tiden som snusare förbi. Sedan fjorton dagar tillbaka. Stolt deklamerar jag; Jag är inte längre en nikotinberoende snusare!

(Fuck life without nicotine) Ooops, där tog känslorna överhand för en kort minut. Sorry! Jag landar mjukt tillbaka på valkarna som mitt snusfria liv gett mig. På endast fjorton dagar. Respekt på det!