lördag 2 juli 2016

Nystruken tvätt och rött vin i papplådor.


Vaknade tidigt i morse av att regnet smattrade mot taket. Bruset genom det öppna sovrumsfönstret. Varmt och ombonat under täcket. En mellandag, vilodag, återhämtningsdag.

Fika med stortvillingarna, deras lillebror och föräldrar. Bullar, donuts med rosa frosting. Gröt och jordgubbssylt och smultron som plockas av små fingrar.

Ett ogjort jobb som nu är gjort och ivägskickat. Nya jobb inbokade i min kalender. Ledarhunden som ligger med huvud och tassar utanför ytterdörren. Sover med halvöppna ögon, uppmärksammad över det som händer nära och långt borta. Omedveten om mattes klafsande i leran på Bråvallafestivalen.
Tack och lov att jag inte är där, sa sonen och bet en tugga av bullen.
Han sambo nickade instämmande och körde in grötskeden i munnen på lillpojken.

Stryktvätt och i öronen nedladdad bok från Storytel. Jag gillar att stryka. Doften av nytvättat som torkat i solen. Avkopplande och vilsamt. När strykbrädet kommer fram blir min skrivarbod omvandlad till en strykbod. Öppen dörr och utsikt över sjön. I just love it.

Vi funderar lite över en ny utflykt, maken och jag. Har ännu inte bestämt något resmål. Kanske sätter vi oss i bilen och ser vart den tar oss. Har blivit bjudna till Skåne, men inte förrän till hösten. Nu ska vi göra sommar först. En sak i tagen tillika en dag i taget.

Småfåglarna har kläckt fram sina ungar. De lär dem det de kan lära ut. Snart bär det av till Afrika. En lång resa dit få kommer fram. Jag har hört att utmattade fåglar landar på fartyg. Tar igen sig, vilar vingarna för att ta ny sats. Bärs upp av luftströmmarna för att sedan dyka rakt ner i havet och drunkna.

I södra och östra Afrika är katastrofen stor. 50 miljoner människor kommer att dö inom ett halvår på grund av svält. I vårt land diskuteras det höga skatter, religiösa friskolor och fotbolls-EM. Hatar varandra på sociala medier och utför kidnappning med hjälp av motorsåg. Tillreder somriga sallader med lite kalorier och tappar upp vin i glasen  ur pappersdunkar.

En ranglig båt har blivit bärgad ur havet utanför Italien. Inlåst i lastutrymmet tätt tillsammans ligger drunknade flyktingar. Italien har lovat att säkra dna för att få reda på vilka de drunknade människorna är. Så att de ska få en värdig begravning som ska lindra sorgen för de efterlevande.
Hur ska det gå till? tänker jag. Ser ut genom den öppna dörren till skrivarboden. Bredvid mig ligger högen med nystruken tvätt. Det doftar rent och gott.

Det regnar igen. Tvärs över Glan hörs musiken från Bråvalla. Dunk, dunk, dunk. Maken lagar mat. När vi ätit kanske vi kollar på en film. Det är innesittarväder. Inget fattas oss.

Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ligga tätt intill andra, inlåst i ett lastutrymme på en ranglig båt som går till botten...