Summa sidvisningar

tisdag 9 augusti 2016

Kristina gånger två och lårbensfrakturer



Det blev ett abrupt slut på sommaren. Vindarna viner och SMHI varnar. Klass 1-varning och på Skagerrak går det åtta meter höga vågor. Fritidsbåtar på ost-och västkusten samt Vänern uppmanas att uppsöka de inre hamnarna. Eller ännu hellre, inte ge sig ut till sjöss utan hålla sig hemmavid.
Samma visa varje år, vi blir lika bestörta då hösten nalkas.
Det gäller dock att inte ge upp hoppet. På fredag ska vi på kräftskiva och då har säkert vindarna vänt och sensommarvärmen hittat till våra trakter.

Idag har mamma fått sin födelsedagspresent. På självaste födelsedagen till och med. Vi började med en timmas fotvård hos Kristina på Ängshults fotterapi. När mamma fick tassarna omskötta satt jag i väntrummet och förlustade mig med mord i mobilen.
Nöjd och glad svävande hon sedan fram på väldoftande fötter, filade hälar och klippta naglar. En annan sorts behandling än den hon genomlidit under lång tid. Det är hon verkligen värd så som hon tappert kämpat mot sin fucking cancer.

Nästa stopp blev hos en annan Kristina. Hon som har en imponerande getfarm i Hejtorp. Bland getterna satt vi och smorde kråset på kaffe och brownies gjord på färskgetost, choklad och blåbär.
Mamma som av naturen är vetgirig förhörde sig om getskötselns för -och nackdelar samt hur vallhundar fungerar. När vi fikat klart köpte vi ost som Kristina ystat av getmjölken.
På hemvägen började mamma grunna över om hon ändå inte skulle ta och skaffa sig dator, surfplatta, smartphone och internet.
Vid 83 års ålder är det nog dags, resonerade mamma och jag kunde inte göra annat än att hålla med.
Jag tror överraskningspresenter med upplevelsetema livar upp vardagen.

Sedan talade vi om lårbensfrakturer.Ett intressant ämne för den som kommit upp lite i åldern. Även jag bör börja tänka över mina egna lårben. Inte minst med tanke på gårdagens bravader ute på vår gårdsplan. Med famnen full av solvarm och rendoftande tvätt vek sig vänster fot och jag föll platt på mage med ansiktet rakt ner i grusgångens intillväxande blåbärsris. Maken hojtade till och undrade vad som hände. Det undrade jag också och kände stor tacksamhet över att det skedde hemma med endast maken som åskådare.
Inga brutna ben, sprickor i skelettdelarna eller mjukdelsskador. Jag är vig som en panter och har kraftig benstomme. En dam i mina bästa år som borde klä i leopardmönstrat. Dit hän har jag dock ej kommit än men det är väl bara en tidsfråga kan jag tro.