Dottern ringde mig och ville ha skjuts till veterinären med sin hund. Ledarhunden hade ont i ett öra.
Vi blev mottagna i receptionen och hänvisade till ett undersökningsrum.
Djurvårdaren klappade Putte och säkerställde åkomman genom att påtala att hunden skulle få behandling för ögonen.
Nej öronen, sa dottern och jag unisont. Varpå djurvårdaren svarade att hon hade svårt att uttala ordet öron och det kunde då tolkas som om hon sa ögon.
För en vecka sedan vad det dags för återbesök hos veterinären. Samma djurvårdare som sist gjorde om proceduren. Klappade hunden och säkerställde anledningen till återbesöket.
”Då var det dags att kolla ögonen igen Putte”.
”Nej öronen, det är öronen. Visserligen är det här en blindhund (alla som är vän av ordning, språkpoliser och lättkränkta, ursäkta mitt ordval) så det kan ligga nära till hands att det är ögonen men det är öronen” avbröt jag.
Genast kände jag dotterns fingrar på utsidan mitt lår. En tyst markering, håll käften!
Åter igen fick djurvårdaren ursäkta sig med att hon har svårt att säga öron.
När dörren stänges efter henne och vi väntade ensamma i rummet på veterinären suckade dottern.
” Mamma, du är så pinsam att jag nästan dör”!
Jag blev förvånad. Dottern brukar inte backa gällande pinsamheter. Hon hakar gärna på när jag föreslår att vi ska göra något udda i det offentliga rummet som i mångas tycke är både oerhört pinsamt och direkt olämpligt. Som till exempel sticka huvudet genom toalettsitsar på Bauhaus för att sedan fota oss med mobilen och publicera det på social medier.
Strax innan jag skulle ta klivet in i tonåren köpte min mamma en ny baddräkt. Hon och jag brukade gå till badhuset i Karlstad ett par gånger i veckan. Baddräkten var hudfärgad och som om inte det vore nog, den var draperad runt om med ett sorts svart stormaskigt nät. Men värst av allt, hon hade inhandlat en exakt lika kroppsnära dräkt till mig. Väluppfostrat tackade jag, klev i min baddräkt och gick därefter bredvid min mamma klädd i hudfärgad simdräkt med svart nät och ut på simhallens kaklade golv. Och på en tonårings vis höll jag på att skämmas ihjäl när blickarna föll på oss båda. Mamma däremot var fullt och fast övertygad om blickarnas avund när hon och hennes avkomma lätt och ledigt sjönk ner i det klorerade vattnet klädda i likadana naturfärgade baddräkter med svart nät.
Jag har hört att om man kan bemästra pinsamma situationer växer man som människa. Blir stark och modig i växandet. Det är bra att ta emot det pinsamma och vända det till något positivt. Det är då man lär sig överbrygga svårigheter och våga ta steget ut i det okända. Kanske är det tack vare den där baddräkten som jag vilt och ohämmat vågat kastat mig in i olika utmaningar. Haft mod att satsa på det till synes omöjliga trots varnande röster som förkunnat att det där kommer du aldrig att gå i land med.
Nu är det sällan jag går till ett badhus. Tycker det är oerhört pinsamt när jag med våt och fuktig hud efter den obligatoriska moment dusch före bad försöker trycka in fläsket i baddräkten som är svart utan onödiga krusiduller och utsmyckningar. Då är jag hellre pinsam tillsammans med vår dotter när vi besöker Bauhaus. Anser det vara mer stärkande i mitt fortsatta växande.
