Summa sidvisningar

söndag 7 december 2014

Vattendroppar och tomtederby i Karlstad


Trodde i morse att vi skulle få påhälsning av solen. Himlen bakom vår stuga var alldeles mörkrosa, så där som den blir när solen försöker tränga sig igenom molnbanken. Läge för en lång promenad efter frukost. Dock försvann det rosa och allt blev som vanligt grått. Regnet strilade ner och på trädgårdsbuskarnas grenar bildades tunga droppar som hängde kvar en liten stund innan de släppte taget och hamnade i gräsmattan. Nästan som på våren. Fast i december.

Det blev en innedag. Kaffe och pepparkaka. Sittande i var sin fåtölj vid den lilla runda bordet. Ljusstaken med tomteflickan tänd och lågan fladdrade lagom mycket.

Kvalitetstid kallas det för. Att må bra och göra det som gör att man mår bra.

Det finns faktiskt en app för föräldrar till hjälp att säkra kvalitetstiden med barnen. UNICEF Play Timer heter den. Barnet kan själv låsa föräldrarnas telefon med hjälp av ansiktsigenkänning. Det ger möjligt för föräldern att styra över sin fritid och umgås med sina barn utan att hela tiden bli störd av andra vuxna som vill störa. Vill föräldern ändå bli störd, om det är svårt att låta bli mobiltelefonen under kvalitetstiden, måste barnet ha vänligheten att sätta mobilen framför sitt ansikte om den ska låsas upp.

Undrar hur många konflikter det blir mellan barn och föräldrar som laddat ner appen. Under kvalitetstiden alltså.
Mitt i en trevlig lek eller sagostund eller legobyggande eller vad föräldrar gör med sina barn nu för tiden, tv-spel kanske, så måste föräldern kolla sin mobil och ungen nekar. Gömmer ansiktet i händerna och blåvägrar. Då blir mobilen låst och föräldern måste fortsätta med sitt och barnets kvalitetstid.

När jag var liten flicka fanns inte den möjligheten. Att med hjälp av en app umgås med sina barn. Inte när våra barn var små heller för den delen. Vi klarade av det ändå. Tror inte att ordet kvalitetstid var uppfunnet heller. Vi var bara tillsammans utan att det hette något speciellt.

Däremot kunde jag ha önskat att det fanns en avstängningsapp om jag vetat vad det var för något när jag var liten. Då när pappa ville att vi skulle åka på annandagsbandy i Karlstad. . Rödtomtarna mötte Blåtomtarna i Tomtederbyt. Jag frös, längtade hem och tyckte det var fruktansvärt tråkigt samt omöjligt att försöka följa  den lilla orange bollens färd över isen.  De vuxna hade den förmågan och skrek i högan sky när någon tomte gjorde mål. Bandy var och är en förfärligt tråkig lagsport, det enda som roade var varmkorv från korvgubbens blanka låda och färden hem när hela spektaklet äntligen tog slut.

Mamma följde aldrig med på tomtederby i Karlstad. Hon höll sig hemma och njöt av kvalitetstiden tillsammans med något bra radioprogram och nybryggt kaffe. Pappa brukade refererade perioderna och slutresultatet för mamma och vilket humör han var på berodde helt och hållet på vilka tomtar   som stod för flest inprickade bollar i målet.