Summa sidvisningar

lördag 3 januari 2015

En argsint papegoja och dålig självkänsla



För många år sedan blev jag bekant med en dam som hade en argsint papegoja som sin ständige vapendragare. Den färggranna fågeln hatade människor av manligt kön. Tvärt emot sin ägarinna.
Men de uppvaktande kavaljererna som kom och gick fick passa sig noga för den självutnämnda och befjädrade livvakten. Eljest kunde det bli ett nyp av annan karaktär än vad som var den egentliga meningen från första början.

Fågeln skrek och hotade. Den hade ett rikt vokabulär och eftersom den trivdes bättre utanför buren än innanför satt den uppe på burens tak och glodde stint på den som närmade sig hans matte. Han valde och vrakade och gav sitt godkännande och samtycke endast om personen i fråga hade långbyxor där det inte syntes någon utbuktning innanför gylfen. Den hade säkert också andra trix för att se om det var en man som klev över tröskeln till deras boning. Skägg kan vara ett av exemplen.

Vad jag kan förstå var papegojan svartsjuk. Han ville ha sin matte ifred. Eller var det kanske så att han saknade självkänsla?
Svartsjuka är en brist på just självkänsla har jag hört. Man tror inte att man duger som man är, rädd för att misslyckas och fokuserar på vad andra människor tycker och tänker omkring sin egen person.

Kanske den fina men arga papegojan hade haft en trasslig uppväxt. Inte fått kärlek redan från den dagen då han tittade ut genom det spräckta äggskalet. Han kanske blev övergiven och bortmotad från den han älskade och kände tillit för. När han sedan kom till damen som gav honom allt det han behövde började han vaka svartsjukt över den som han ansåg tillhöra honom och ingen annan.

Hur som helst så ville papegojan stå i centrum och höras mest av alla. Han krävde uppmärksamhet och blev sur, tvär och vägrade se att han skrämde sin omgivning med sitt beteende. En riktigt jobbig typ enligt mig som endast törs närma mig djur som är garanterat snälla mot alla, oavsett kön.

När jag tänker på den där papegojan är det lätt att dra paralleller mellan den och människan.  Man behöver inte vara en stor fågel med granna fjädrar för att ha dessa otrevliga egenskaper.
För mycket av välfärden kan bidra till att en liten näbb växer och blir riktigt otäck och vass.

"Jag har allt men inte det jag egentligen saknar!"
En känsla som kan skapa en form av svartsjuka och osämja......