I natt är det dags. In i förrådet för att lyfta fram utemöblerna. Närmare bestämt klockan 02.00. Och vi mister därmed en hel timmas sömn. Plus att olycksfallsstatistiken höjs ett pinnhål. Dessutom kan den förlorade timman orsaka depression. Enligt stressforskare och andra förståsigpåare.
Sydsvenskan skriver att även kungens klockor ställs om. Inte av honom personligen utan av en utsedd adjutant som har det ärofyllda uppdraget att vrida om visarna på inte mindre än 80-talet kungliga ur.
Stackars människa, men hon har i alla fall titeln hovurmakare och det är minsann inte fy skam.
Vår konung kan sova lugnt och känna sig förvissad om att hovurmakaren ser till att han inte kommer för sent till frukostbordet.
Kan dock inte se något uppseendeväckande i att även monarkens ur måste följa sommartiden. Han, liksom vi andra, är tvingad att åtlyda bestämmelserna. Naturligtvis är EU inblandad med en sorts förordning som Bosse Ringholm en gång i tiden undertecknade då han hade Sveriges ordförandeskap i EU.
När vi övergår till sommartid brukar det vara helgens stora snackis där fördelar blandas upp med nackdelar. Själv är jag av den åsikten att det duger gott med en och samma tid året om och inte hålla på och vrida visarna fram och tillbaka.
När sommartiden infördes var vi bekant med en herre som var sommartidsmotståndare. Så till den milda grad att han envisades med att behålla vintertiden. Vilket medförde stora problem, Både för honom själv men även för hans närmaste omgivning samt när han blev kallad till olika sammankomster som krävde exakt tidspassning.
Jag tror att jag redan i förväg känner av nattens förlorade timma. Tröttheten sköljer över mig likt en porlande vårbäck. Eller så kan det bero på att min fotoutställning är till ända. Fyra timmars minglande med bubbel i glasen därtill en plocktallrik med allehanda små rätter tär på krafterna.
Aldrig hade jag trott att det skulle bli så stor uppslutning som det blev. En strid ström av människor kom för att se på mina fotografier.
Jag blev till och med intervjuad av tidningen. Samt ansluten till en fotoklubb som träffas en gång i månaden. Dessutom förärades jag med olika sorters blomster.
Bilder har valts ut med hjälp av maken och våra barnbarn. Förstorats och monterats i ramar. Under gårdagskvällen hjälptes vi åt att hänga upp verken på väggarna i Camillas café. Camilla höll i tumstocken medan våra äkta hälfter drev i spikarna utefter uppmätta instruktioner.
Glad och nöjd lutar jag mig tillbaka. Tveksamheten till att ställa ut mina fotografier har förbytts mot stor fägnad och självsäkerhet. Hobbyfotografering äger! Kanske kan jag till och med utnämna mig själv till hovfotograf. Faktum är att jag fotograferat prinsessan Victoria uppe på ett hustak i Norrköping.
