onsdag 7 juni 2017

Parasoll av damkorsetter och en matchande vattenkokare i porslin


Det skvalar hemtrevligt ur stuprören och tunga regndroppar smattrar på skrivarbodens tak. Om regnvädret påverkar grundvattennivån har jag svårt att uttala mig om. Kanske behövs det sjuttio dagar och lika många nätter med kraftigt regn för att höja nivån. Men så vill vi inte ha det, trots att regnet verkligen behövs.
Personligen anser jag att regnet kan upphöra till på fredag. Då kommer nämligen vårt nya utomhusparasoll.  Med lastbilsleverans från Hillerstorps ända fram till vår dörr.
Vi har aldrig tidigare varit ägare till ett parasoll i den kaliber som vi beställt, därför väntar vi med stor spänning på att få spänna upp det. Men för att få ut det maximala av parasollet krävs det sol även om vi till äventyrs kan sitta och kura under det i hällande regn. Det förefaller dock inte lika tilltalande.

Parasoll är inget modernt påfund utan förekom redan 2 400 före Kristus. Då ansågs det vara en statuspryl vilket det kan kännas som än idag. Ju större och mer påkostat desto mer förmöget verkar parasollet.
De parasoll vi använder oss av i modern tid uppfanns på mitten av 1800-talet där stålkonstruktionen bestod av överskottet till de stöttor som syddes in i damkorsetter. Jag betvivlar starkt att dagens konstruktion består av något överskott av stöttor till damkorsetter men jag måste tillstå att uppfinnaren av 1800-talsparasollerna var finurlig och ytterst kreativ i sitt tänkande.

När jag ändå är inne på ämnet konsumtion vill jag upplysningsvis tillägga att jag inhandlat mig en ny sommarjacka. Butiken för inköpet var belägen i Skåne och om jag inte missminner mig hette den Piffes eller något åt det hållet.
Jackan kostade kosing men tycktes vara mycket behagfull och passade min yppiga figur med millimeterprecision.
"Köp den," sa maken.
"Den är dyr,"svarade jag och slog till.
Invigningen skedde i Växjö där det kändes aningen småkyligt.

Igår förevisade jag jackan för sonen.
"Snyggt morsan. Du ser ut som en gammaldags teservis", sa han.
Om det gällde en hel servis eller enkom utvalda delar framkom inte och jag dristade mig inte till att ställa frågan.
Strax därefter dök sonsambon upp vid dörren. Även hon blev introducerad i mitt nya klädesplagg.
"Åh så fin," utbrast hon.
Och fortsatte, "Den matchar perfekt din vattenkokare i porslin."

Det hade jag faktiskt inte en tanke på när jag bestämde mig för att köpa jackan. Men jag är säker på att jag kommer framstå som familjens modeikon med öga för det estetiskt vackra den dag då minnet av mig kommer på tal.