Summa sidvisningar

torsdag 7 augusti 2014

Äventyr och cykel utan motor



Det börjar dra ihop sig. Vi ska ut på semester, en hel vecka. Jag tror att det blir den mest äventyrliga vi gjort, åtminstone den smärtsammaste.

När dottern frågade om vi ville följa med på cykelsemester på Gotland tvekade jag aldrig. Maken var däremot mer skeptiskt inställd. Och är fortfarande om sanningen ska fram. Visst är det ett helt företag, med tanke på att småtvillingarna nyss fyllda två år och deras storasyster ska följa med. Deras föräldrar tar det med ro trots att det verkar föreligger en gnutta nervositet hos deras mor. Hon drömde en natt att vi istället för cyklar hyrde oss giraffer och färdades på dessa långhalsade djur runt den vackra ön. Det anser jag vara en mardröm eftersom jag avskyr höga djur av alla de slag. I alla fall om jag måste sitta på dem.  En hel vecka dessutom.

Maken önskar sig en cykel med hjälpmotor men den önskan har inte gått i uppfyllelse. Så till vida han inte i smyg gjort upp med grannfrun om att få låna hennes. Jag har dock inte hört henne nämna något om detta.

Själv funderar jag över packningen. Det är mitt största bekymmer. Vad tar vi med oss i cykelväskorna för en veckas utomhusaktivitet på en ö där det blåser från samtliga håll? Vårt bagageutrymme är snålt tilltaget så det gäller att tänka i de rätta banorna. När jag var till staden inhandlade jag var sin cykelcape i den händelse vädret får för sig att slå om. Då blir vi endast blöta om benen och det borde vi överleva.

Det är vår dotter och hennes make som är våra reseledare. De har sett ut rutten och möjliga övernattningsställen. Det är bara för oss att hänga med så gott vi förmår. Som en säkerhetsåtgärd har jag beställt en trave böcker, tar orken slut och ändan ömmar allt för mycket får vi slå oss ner på dikesrenen och läsa några kapitel tills orken återfunnit sig och mjölksyran planat ut.

Så tänker jag att långt innan vår bekvämlighet slog till och  bilar, husbilar och husvagnar packades fulla med nödvändigheter åkte familjer i flera mil på cykelsemester. Skulle de iväg och förlusta sig fanns inga andra möjligheter för de som var billösa. Visserligen kunde de ta tåg eller buss dit de skulle men det var en kostnad som sparades in genom att trampa runt på pedalerna. Rejäla cyklar med rejäla däck, hårda sadlar och inga växlar.

Idag är det näst intill exotiskt att företa sig en sådan här resa. Två veckor i Thailand är inte jämförbart eftersom det är den naturligaste sak i världen att göra. Så gör folk. Åker på charter med all inclusive. Då behöver hotellområdet aldrig lämnas, allt finns inom bekvämt avstånd.

Några inbrottstjuvar behöver inte göra sig besväret när vi är på vår resa. Vi har tagit hit en norsk dam som kommer att vaka över hus och hem. Risken är på så sätt minimal att vi finner vårt hem utan bohag när vi återvänt.

Äventyret väntar på oss..........