Summa sidvisningar

torsdag 30 april 2015

En romantisk ladugård och vackra galgar


Dagens journalistiska uppdrag krävde att jag fick hålla hårt i mina pengar. Det händer ibland när jag är ute på mina åtaganden, frestelserna blir stora men förnuftet segrar. Det går ju inte an att köpa allt jag ser.
-Vart ska du göra av allt, kan maken utbrista då jag ändå dristat mig att köpa något jag gärna vill ha. Kaffekoppar till exempel. Från loppis. Eller en gammal pedistal som ingen annan vill ha i sin ägo. När jag i ett ögonblick av iver köpte på mig tre stycken bobiner såg han rent utav bekymrad ut.
Fint att ha blommor på, förkunnade jag. Min skånska väninna höll med mig och fick en till skänks som tack för vänligheten, sedan återstod det endast två. Vart dessa har tagit vägen vet jag inte för det är mycket länge sedan jag såg till dem.

Idag trädde jag in genom dörren till det som en gång varit en ladugård. Där blomstrade romantiken av vackra ting och tjusiga kläder. Till och med galgarna som kläderna var upphängda på var så vackra att jag ville ta med mig samtliga hem till mig. Tror dock att de icke var till salu.

Mitt ute på landsbygden. Går det verkligen att öppna en gårdsbutik dit människor hittar och handlar.
Jovisst, bara den rätta tågan och beslutsamheten finns är det en lönsam affärsidé.
I ladugårdsbutiken fanns något för alla som är lagd åt romantiska och fina saker. Mest för kvinnlig fägring även om det fanns herrhattar att tillgå.

Jag beundrar och respekterar de som vågar och vill satsa. Speciellt på inredningsbutiker som det inte finns några enstaka av runt om i vårt land. Både städer, små orter och landsbygden har dessa butiker. Vissa går strålande medan andra slår igen dörren och ger tillbaka nyckel till hyresvärden efter några månader.

När maken och jag reste med bil till Skagen för något år sedan stannade vi till vid en gårdsbutik där det rådde självbetjäning. Plommon, gurka, tomater och allt som går att odla var snyggt upplagd på hyllor och i fina korgar. En gammal mjölkkruka stod vid dörren och fungerade som kassaapparat. Något butiksbiträde fanns inte att tillgå utan det var bara att plocka på sig av godsakerna, betala i krukan och fara vidare. Tilliten på ärlighet var stor på den gården och jag antar att butiken inge gick med förlust på grund av svinn. I så fall hade den varit nedläggningshotad som så mycken annan verksamhet på landsbygden är i dessa dagar. Tänker i första hand på mjölkbönderna som lever i bistra tider.

Om jag handlade under dagens uppdrag? Nej faktiskt inte. Men jag var ytterst nära. I mitt innersta rycker det och drar. Butiken ligger knappt en timmas bilkörning från oss. Det kan mycket väl hända att jag under en ledig dag kör tillbaka dit. Bara för att kolla så jag inte missade något vid besöket då jag endast var där i tjänstens vägnar.

I kväll ska vi tillsammans med småtvillingarna, deras storasyster och föräldrar åka och huttrande stå vid en valborgseld. Vinterjackorna ska plockas fram och jag funderar om det inte är lika bra att även dra på sig de långa kalsongerna. Att frysa är bland det värsta jag vet...