fredag 8 juli 2016

På slingriga grusvägar och herrgårdens dunkla gåta


Med start i morse har maken och jag under dagen gjort en road trip. Kan inte påstå att vi utfört den som på Route 66 och kört från öster till väster men att besegra grusvägarna runt Häfla, Regna och Skedevi kräver även det en fast hand på ratten och lagom tryck med foten på gaspedalen.
Fikakorgen i baksätet, kartan i knät och min frilansutrustning i ryggsäcken gav vår dag.
Vi har fått lära oss att korktillverkning genererat till den kolossalt slitstarka och ståndsmässiga korkmattan som fanns i varje burget hem då det begav sig. Närmare bestämt år 1893 då korktillverkaren Wicander startade linoleumfabriken i tyska Libau.
Den som var mindre beställd lade korkmattan mitt på golvet och lade hemvävda trasmattor runt om för att på så sätt låta påskina att det fanns riksdaler nog för att låta lägga in den högt åtråvärda korkmattan.

Det är på resor vi lär oss om både det ena och det andra men resmålen behöver nödvändigtvis inte vara av den mer exklusiva arten för att bli förnöjsam. Det enkla kan vara gott nog.

Ingen utflykt utan regn är det svenska sommarens signum. Fikat tog vi i bilen. Kakor med sylt och digestivekex med ost uppe på instrumentbrädet, termos mellan oss och kaffekopparna balanserande på knäskålarna. Det är en skön konst att fika i bilen.

Ett kort uppehåll innan himlen åter öppnade sig och vi sprang i rask takt mellan gravstenarna på Skedevi kyrkogård. Lämnade smeder, hemmansägare, fabrikörer, annat löst folk samt konsul Wicander med fru där de en gång blivit nedgrävda. De bekymrar sig inte längre över torka eller för högt vattenstånd.

Mitt nästa frilansuppdrag ämnar bli en gammal herrgård som ingen tycks veta var den finns. Ortsbor har tillfrågats, Länsstyrelsen fått påringning. Präster och kanslister har letat i sina arkiv, men nej. Inget vet något och den som eventuellt vet är sjuk och ämnar så vara fram till december. Herrgårdens gåta är höljt i dunkel.
Fram till för en liten stund sedan då maken satte sig i sinnet att utforska mysteriet kring den gamla herrgården och jag kunde knappt tro mina ögon då han överräckte en karta till mig med en tydlig vägbeskrivning.

Det alla andra gått bet på fixade han under endast någon timma. Varför bad jag inte honom om hjälp från första stund?!
All heder åt den mannen, hur skulle jag klara mig utan honom. Dessutom förgyller han mina frilansuppdrag då han följer med mig när det bär åstad.