Summa sidvisningar

måndag 25 maj 2015

Kändisvarning och en luktande verklighet


Det här med att blogga har skapat kontakter med människor som jag inte känner men ändå på något sätt lärt känna. Ytligt men ingående. Tankar och händelser blir delade och jag får en inblick i deras vardagsliv.
Romaner som skrivs, korrekturläses, redigeras och lämnas till sist in till ett förlag. Spänningsnivån är hög. Blir manuskriptet antaget? Kommer romanen ut i bokform och hamnar på bokhandelns diskar?
Liv blir till och liv avslutas. Förväntningar grusas och det som skulle bli blev inget av. Delar sorgen på avstånd med främmande människor.
Och i Skövde cyklas det. Jag suckar över ständiga punkteringar och gläds när cykelringarna håller tätt.
Bilder på bullar, blomster och sjöar som snart inbjuder till bad. Målningar förställande självporträtt, familj och små barn.

Idag beskrev en av mina bloggkollegor sin nattliga dröm där handyman Ernst var inblandad. Snudd på kändisvarning. Jag bad om ett fågelbad tillverkad av Ernst om drömmen skulle upprepa sig. Bara för att kunna imponera på grannarna.

Själv har jag under eftermiddagen varit inblandad i kändisvarning i verkliga livet. Intervju med en av höjdarna inom kändiseliten. Det var nervpåfrestande på flera sätt. Vill ju inte verka oerfaren som frilansande journalist. Inte gjorde det saken bättre när han bad mig vara noga med såväl stavfel som grammatiskt rätt ordföljd. Jag är varken bra på att utröna stavfel eller svenska språkets grammatiska regler. Trots en med ord nitisk lärarinna till mamma.
Rättstavningsprogrammet i datorn är inte heller tillförlitligt. Ord som är rätt kan den konstgjorda hjärnan hitta på att ändra till något som verkar mer passande.

Jag kom på mig att jag ändrade min röst under kändisintervjun. Blev lite lismande och förställde mig en aning. Hackade och stakade mig under frågestunden. Tog ett djupt andetag och tänkte tyst att när vi båda går på toaletten, fast inte på samma toalett eller samtidigt vill jag förtydliga, så luktar det precis lika dant när vi är klara med våra naturliga bestyr. Det hjälpte och jag hörde sedan på inspelningen att jag återfick min helt vanliga och naturliga röst!

Nu är texten klar och ivägskickad för korrekturläsning. Kändisen litade inte på mig utan ville först läsa innan jag kunde få hans tillåtelse att skicka den vidare till redaktionen. Det fick han. Med ett enda förbehåll. Att inte ändra på mitt sätt att skriva. Endast korrigera eventuella sakfel.

I morgon ska jag iväg till helt vanliga dödliga och göra intervjuer om deras liv och leverne. Det känns tryggt och bra. Mellan de två jobben ska jag även bege mig till tandläkaren för att laga min avbitna tand. Det känns mindre bra. Men det blir väl kväller även i morgon om jag överlever dagen. Det finns inga garantier för något.