Mitt arbete som frilansande reporter bjuder på så många intryck och vyer. Inget jobb är det andra lik.
Det jag värdesätter mest är mötet med människor. Vissa på ett yrkesmässigt plan medan andra öppnar upp och bjuder på sig själva. Vid de sistnämnda tillfällena lättar också jag på locket. Ibland så mycket att mitt innersta blottas. Som idag. Allt stämde. Platsen vi befann oss på. Kvinnan jag skulle intervjua, hennes totala öppenhet, värme och empatiska utstrålning. Det fantastiska arbete hon utför till gagn åt andra människor. Samt kakan hon bjöd mig på. Mixen av allt detta är som gjort för öppenhjärtiga samtal utanför de från början uppsatta ramarna.
Vi pratade om glädje, sorg, saknad, längtan, drömmar, förlupna ord och handlingar vi inte kan påverka.
Jag förundras hur vissa människor kan locka fram så mycket hos någon annan. Det handlar om förtroende. Ett par ögon som kan se in i ens själ. Förstå vad som rör sig där inne i det dolda.
Det finns endast en handfull människor som berör mig så starkt vid allra första stund. Som jag vill hålla kvar i mitt liv. På den relativt korta stunden vi satt mitt emot varandra efter avslutad intervju märkte jag att vi delade på så mycket. Lika värderingar och önskningar. Haft samma sjukdom som vi kämpat oss igenom. Vi funderade på hur vi skulle gjort saker och ting annorlunda. För oss själva och våra familjers skull. Hur vi påverkats och förändrats genom sjukdomen, vilka bestående skador vi fått och lärt oss leva med.
Vi talade om anhörigstöd i krissituationer. Om avgrundsvrål som skogen tystnad får ta emot. Vi talade om rättvisa handlingar och konsten att ta sig vidare utan en föregående dialog. Vikten av dialoger och hur de kan påverka oss och de beslut vi tar. Om konsten att leva vidare efter det som varit svårt.
Det kan tyckas ha varit ett djupt och svårt samtal. Men det var tvärt om, energigivande måste jag tillstå. Det handlade om självrespekt och konsten att älska oss själva precis så som vi är. Med de fel och brister varje människa bär på men att vi alla gör så gott vi förmår.
Vilken härlig förmiddag jag haft! Tillika är jobbet klart, bilderna redigerade och allt är skickat till redaktionen. Nu kan jag fylld med energi, styrka och glädje återgå till det som återstår av dagen. Nämligen följa med dottern och barnbarnen till Norrköping för att inhandla nya barnskor.
